Elsäkerhetsverkets nya förslag om behörighet

Bo Siltberg skrev: Ska du inte göra det själv först och visa dem var skåpet ska stå

Jag tycker några frågor var petiga... Jag vill ha en poäng till så jag blir godkänd!

Jag gjorde "körkortsprov" på nätet och klarade inte godkänt. Och ändå är jag en av norra Europas bästa bilförare om jag får säga det själv.
Vi tragglar ganska många frågor i de behörighetskurser jag ger och då blir man van vid terminologin.

Och Bo, varken med mutor eller böner om extra poäng kan en elev godkännas. Men några av de "petigaste" frågorna används inte i tentamen utan endast i övningssyfte.

Men Bo, om eleven inte lyckas vid första provet kan man ge en extra uppgift. Om du klarar denna så blir du godkänd. Frågorna ovan gäller endast förståelse för regelverket. Nu blir det lite dimensionering.
En grupplednings spänningsförande ledare är utförda med PVC-isolerade kopparledare med arean 1,5 kvmm. Den minsta kortslutningsströmmen är 195 A. Vilken längsta frånkopplingstid kan accepteras för kortslutningsskyddet?

Bo Siltberg skrev: Now we're talking!

t = (kS/I)² = (115*1.5/195)² = 0.78 s

Detta under förutsättning att du med gruppledning menar en kabel eller ledare i rör och inte fritt förlagda ledare.

Helt rätt! Den utbildningsplan som fortfarande tillämpas har tvågradig betygsskala, Godkänd respektive Väl Godkänd. Så det får väl bli VG.

Ovanstående fråga brukar jag ha som ett grundkrav att man ska klara och då normalt med följdfrågan; Hur stor märkström för säkring får man som kortslutningsskydd?



Med dessa data blir största säkrings märkström 32 A.

Ville bara uppmärksamma Mats kommentar på Voltimum till Jan Siezings artikel som också tidigare publicerades på Voltimum.se .

Hur tycker ni att det framtida systemet ska se ut?

Jag håller med Mats i det mesta. De som svarar för anläggningar för produktion av el, överföring av el och industrier med högspänningsabonnemang har också ett annat intresse än att anläggningen är säker för personer och egendom, nämligen att de ansvarar för produktionen.

Det låter cyniskt men de ekonomiska styrmedlen har ofta mycket större kraft. Ett driftavbrott på grund av en felaktig installation på en industri skulle kunna kosta mycket pengar i form av minskad produktion. På en industri finns dessutom ett arbetsgivaransvar för arbetsmiljön som borde garantera att anläggningarna som byggs är säkra för alla personer som ska arbeta i anläggningen; både vad gäller elskada och skador vid brand.

Det innebär att de anläggningar som återstår och där ett behörighetssystem kan vara nödvändigt är mindre anläggningar där innehavaren inte kan tänkas ha samma kunskap och ansvar för alla personer i anläggningen och inte heller har full kontroll över tillträde till anläggningen.

Däremot är behörighetssystemet lite av en kvalitetsstämpel idag och jag tror att om ovan nämnda anläggningar undantas från behörighetskravet uppkommer ett behov av en kvalitetssäkring av elteknikföretag vilket troligen kommer att ställa mycket mer långtgående krav på företagen än vad nuvarande behörighetssystem gör.

Jag tveksam till om de kunskaper som nuvarande gymnasieskola ger är tillräckliga. För bostadsinstallationer och mindre kontorsbyggnader räcker säkert den kompetens som gymnasieskolan ger. Men det finns betydligt mer komplicerade anläggningar även på lågspänningssidan som kräver större kompetens.

I sak är jag inte emot att behörigheten endast gäller för mindre anläggningar, problemet är hur man ska definiera mindre anläggningar… Jag tror att industrier och större fastighetsägare skulle kunna definiera detta själva

Problemet som jag ser det är att det kan komma att ligga i varje enskild beställares (eller dennes konsults) händer att definiera kunskapskraven på, antingen den överinseende installatören eller på samtliga yrkesmän i förfrågningsunderlag eller rambeskrivningar. Då kan det komma att skilja sig väldigt mycket åt ifall man inte har en certifiering att peka på. Någon form av branschorganisation kommer för eller senare införa denna certifiering och det som defacto har skett är att behörigheten har bytt namn och förts över till privat intresse…

Samma problem kommer nätägare ha när de vill handla upp nya entreprenörer, hur ska man i text kunna definiera vad som är tillräckliga kunskaper. Man måste kunna peka på något. Det är ganska praktiskt att bara kunna säga att överinseende installatör skall ha behörighet annars måste man definiera antingen den överseende installatörens utbildnings och praktiska krav eller varje enskild elektrikers. Detta utbildningskrav ska då kunna styrkas i anbudet och då hamnar man som beställare i en position att man ska bedöma utbildningar och den praktiska erfarenheten. Jobbigt….. Ohållbart….


Jag är starkt för ett behörighetssystem, alternativt ett certifieringssystem för ALLA typer av installationer.

Kan närmast föregående säkring vara något som kan vara avgörande?

Alltså att alla ska ha behörighet, men att utgångsläget är upp till 25A LSP.
Efter detta har man ytterligare en behörighet för 35-63A LSP.
80-250A LSP o s v.
Högspänningen i sin tur kan väl regleras på spänningsnivåer. Eller att den fortsätter fungerar som den är idag. Ingen som direkt klagat på den biten.

Den första behörigheten på upp till 25A skulle ju räcka för de flesta konsumentkundernas behov och det skulle bli enkelt för dessa.
Man kan tycka att gymnasiekompetensen med praktik skulle kunna räcka till detta också.

Nej inte flera olika behörigheter. En behörighet med en nivå något högre än gymnasiet plus att vissa anläggningar kan undantas från kravet, typ industrier och kraftverk.

Jag undrar om inte branschen talar i egen ska när man säger att allt elinstallationsarbete ska utföras av person som staten har godkänt. Det kan ju kännas bra, i alla fall om man är inne i systemet. Men man måste beakta att det inte är behörighetskrävande att konstruera en anläggning. I många fall är det nog så att även från elsäkerhetssynpunkt är konstruktionen minst lika viktig som själva elinstallationsarbetet. Om konstruktören dimensionerar fel, upptäcker då elinstallatören detta? Min bedömning är att många allvarliga konstruktörsfel slinker igenom elinstallatörens kontroll före idrifttagning. Och då kan man fundera på vilken nytta man har av systemet?

Dagens lagstiftning:
Har ni tänkt på att om det är ett behörighetskrävande arbete så ska elinstallatören se till att det finns nödvändiga kunskaper och färdigheter hos de personer som utför arbete under elinstallatörens överinseende.
Men om det är ett icke behörighetskrävande arbete, till exempel byte av högsspänningskablar och ställverk ingående i en elmaskin så ska innehavaren se till att det finns nödvändiga kunskaper och färdigheter hos de personer som utför eller annars svarar för arbetet. Se paragraf fyra i starkströmsförordningen och jämför med elinstallatörsförordningen.

Så är det i dag. Vad behöver vi för system i framtiden? För vilka säkerhetsarbeten i övrigt i samhället har staten ställt krav på personlig behörighet? Vi har ju sjuksköterskor som har treårig högskoleutbildning. Kanske ska elyrket gå samma väg?

Men vi får heller inte glömma regeringens fråga till utredaren:
föreslå bestämmelser om vad som ska krävas för att utföra en elektrisk installation samt bedöma om fler än en kompetensnivå behövs för olika typer av utförande av elektriska installationer, som exempelvis vid elinstallationsarbete på anläggningar med viss spänningsnivå

Hur många kompetensnivåer behövs? Tänk på att dessa nivåer måste vara mätbara. Om vi ska reglera det som i dag är behörighetskrävande tror jag att vi behöver minst 3 olika sorters elyrkesmän men troligen flera. Är det verkligen det samhället behöver för att få en betryggande elsäkerhet?

Mats Persson skrev: Det är ju elinstallatören som konstruerar.. Det är dennes ansvar att anläggningen är dimensionerad rätt...
Men man kan ju ta in hjälp av utomstående konstruktörer.. Men det är fortfarande elinstallatören som är ansvarig... ? Är ganska övertygad om att elinstallatören skulle kunna bli fälld i domstol ? Men eftersom det är så lågt straffvärde så är det väl inte ofta detta prövas utan det blir någon vållande rubricering istället om felet leder till något allvarligt tillbud?

Man kan ju fråga sig om det är rimligt att elinstallatören har ett ansvar även för konstruktionen? Vi har ju tolkat att det är så men är det rimligt?

I ett framtida system bör detta klarläggas. Om den som har statens medgivande att utföra elinstallationsarbete också har ett ansvar för att konstruktionen är riktig, till exempel skydd mot elchock genom automatisk frånkoppling av matningen eller kortslutningshållfasthet, så kommer inte ett elektriker-certifikat vara tillräckligt.

Enligt mitt förmenande ska kontroll enligt svensk standard vara tillräcklig. Punkt 6C.6.2.3:

Val av ledare, inklusive deras material, installation och ledararea, deras montering och inställning av skydds- och övervakningsanordningar kontrolleras enligt den beräkning som projektören har gjort

Vad mer kan en montör egentligen göra? Om konstruktören skriver att kabeln ska vara 80 m lång, överlastskyddet ska ställas på 35 A, kortslutningsskyddet på 600 A, det korttidsfördröjda kortslutningsskyddet på 200 A vid t = 0,15 sek och jordfelsskyddet på 20 A vid t = 0,2 sek, så kan väl montören inte göra annat än att utgå från att detta är sant.

Varför inte efter energi.

Har just gått en kurs om ljusbågar där delar man in arbeten efter vilken energi som kan utvecklas i en ljusbåge.

Lägsta klass är PPE0 då behövs inga skyddsåtgärder.
Vid PPE2 räcker handskar, hörselskydd och brand klassad overall
PPE3-4 rymd-dräkt (speciell skyddsdräckt)

Lägsta behörigheten (nivå 0) skulle innebära att man får arbeta med utrustning i PPE-klass 0 och jordfelsbrytare.
i detta skulle finnas bygga kanaler, lägga rör m.m. i praktiken behövs bara en registrering.

Nästa nivå (energiklass 1) , kortslutningsenergier upp till .........
o.s.v.

Jag har arbetat tillsammans med skotska elektriker, de har behörigheter i 5 nivåer.
Lägsta nivån 1: kabeldragning
Högsta nivån 5: Technichian, de som beräknar installationerna.

Mats Persson skrev: Det är ju elinstallatören som konstruerar.. Det är dennes ansvar att anläggningen är dimensionerad rätt...
Men man kan ju ta in hjälp av utomstående konstruktörer.. Men det är fortfarande elinstallatören som är ansvarig... ? Är ganska övertygad om att elinstallatören skulle kunna bli fälld i domstol ? Men eftersom det är så lågt straffvärde så är det väl inte ofta detta prövas utan det blir någon vållande rubricering istället om felet leder till något allvarligt tillbud?

Är det alltid elinstallatören som konstruerar?
Vid större entreprenader går ju oftast en färdigprojekterad anläggning ut på förfrågan till elinstallatören, hur ser ansvarsfrågan ut då?

Men installatörer har ju kontroll före drift, oavsett vem som konstruerat.

Svårt att be installatör räkna genom allt en gång till bara för att se så det håller dock.

Ur detta perspektiv så är nu gällande regelverk kanske 50 år för gammalt.
Det blev det ju den dagen större anläggningar började byggas och annan än installatör beräknar.

Kanske skulle lägga över ett ansvar på konstruktör också? Någon form av rent teoretisk behörighet? Så att man kan knyta ett ansvar till konstruktören... Eller kan man knyta ansvaret dit ändå?
Det går vari fall inte så länge installatören är ansvarig genom att vara just behörig och därmed den som ska ansvara för kontroll före drift.

Någon med huvudet på insidan som får yttra sig om vår käre utredares tyckande?

Jag håller i stora drag med Mats om att det är främst gentemot konsumenter som det behövs en statlig auktorisation. Och det är själva utförandet av elinstallationen som är det som regleras idag och om något ska regleras i framtiden så bör det vara just utförandet - inte konstruktionen eller projekteringen.

Vad jag kan se så åligger det elinstallatören en direkt uppgift enligt elinstallatörsförordningen (7§), nämligen att kontrollera elinstallationen i betryggande omfattning före den spänningssätts.

Vad det gäller konstruktion och projektering står det ingenting i elinstallatörsförordningen, så jag antar att vanligt vållandeansvar gäller, precis som för vilken annan konstruktion som helst - t.ex. en bro eller en vattenkraftsdamm.

Vidare har Elsäkerhetsverket inga befogenheter att agera mot en konstruktör, bara mot elinstallatören. Och det kraftfullaste Elsäkerhetsverket kan göra är att dra in behörigheten. Om samhället vill vidta andra åtgärder så finns andra lagar - brottsbalken, arbetsmiljölagen etc. Men då är det åklagare som får utreda och eventuellt åtala.

Den andra uppgiften som ligger på elinstallatören är om hen har yrkesmän under överinseende. I sådant fall ska elinstallatören se till att yrkesmannen har de kunskaper och färdigheter som fordras för arbetet (7§). Även här är det kraftfullaste som Elsäkerhetsverket kan göra om elinstallatören missköter sig, att dra in behörigheten. Mot yrkesmannen kan Elsäkherhetsverket inte göra något alls.

Teoretiskt så kan naturligtvis såväl en yrkesman under överinseende och en elinstallatör åtalas för brott mot ellagen och få maximalt ett års fängelse, men det har jag inte hört talas om.