Förhållningssätt förimpedans och jordfelsbrytare

Hejsan, jag har haft diskussioner med folk inom området lite från och till under ett antal år gällande förimpedans. Vid ett fåtal tillfällen när vi har utfört installationer stöter man på höga värden på Zför (förimpedansen). Detta sker allt som oftast ute på landet.
I den nya utgåvan ha SS-436 40 00, utg 3. finns en kommentar angående jordfelsskydd, (kommer inte exakt ihåg vad som står, har inte standarden framför mig).

Har fått frågan ett antal gånger hur man ska förhålla sig till problemet när utlösningsvillkoret inte kan säkerställas. Många dimensionerar upp anläggningen eller bestyckar anläggningen med kompletterande potentialutjämning.

I de fall när förimpedansen är ofördelaktig kan man även bestycka centralen med jordfelsbrytare och sedan räkna på enfasig kortslutning (Fas/Noll). Allt som oftast i lågspäningsanläggningar är PE och N av samma dimension, vilket medför att felströmmen blir lika stor. Det som dock skiljer felfallen från varandra är att en kortslutning tillåts i fem sekunder medans ett jordfel mot utsatt del endast får fortgå i 0,4 sekunder. Det ger i sin tur möjlighet att ha längre ledningar.

Hade varit instressant hur NI ser på saken. Hur förhåller ni er till resonemanget ovan?

Mvh

Jag har uppfattat att det är tillåtet att uppfylla 0,4 sekunders-regeln för automatisk frånkoppling (personskydd) med hjälp av en JFB, så man sen bara behöver dimensionera mot 5 sekunders-regeln för automatisk frånkoppling (kabelskydd) med hjälp av säkringar och förimpedans på vanligt vis.

Men kul känns det ju inte.
En JFB är inget underverk utav pålitlighet, det händer ju lite då och då att man ramlar på en som inte längre fungerar.

Electrum skrev: Jag har uppfattat att det är tillåtet att uppfylla 0,4 sekunders-regeln för automatisk frånkoppling (personskydd) med hjälp av en JFB, så man sen bara behöver dimensionera mot 5 sekunders-regeln för automatisk frånkoppling (kabelskydd) med hjälp av säkringar och förimpedans på vanligt vis.

Men kul känns det ju inte.
En JFB är inget underverk utav pålitlighet, det händer ju lite då och då att man ramlar på en som inte längre fungerar.

Ja, kommer inte exakt ihåg hur det står i standarden, men har för mig att texten är lite kryptiskt utformad. Innan har detta inte stått någonstans utan varit mer praxis (rätta mig om jag har fel)
Jag utförde en installation där jag faktiskt säkrade ner anläggningen (ja, jag har behörighet). Även om utlösningsvillkoret säkerställdes med JFB, säkrade jag ner från 16A till 10A. Vederbörande skulle höra av sig om säkringarna rök när han klöv ved:) Har inte hört något än.

Bo Siltberg skrev: Jag kan inte se någon skillnad på gamla och nya utgåvan av elinstallationsreglerna. 411.4.5 tillåter då som nu en JFB som felskydd. Jag hittar heller ingen (ny) kommentar i reglerna som beskriver detta.

Dimensionering av överströmsskydd för 5 sek fungerar ju bra för smältsäkringar men inte för dvärgar tyvärr...där får man lite problem. Man kan ju dock välja typ B där det går.

Det mycket väl vara så att det redan fanns med i utgåva två. Dock opponerar jag mig lite mot att en C-dvärg inte klarar fem sekunder. Precis som du skriver tillåter en C-dvärg mer genomsläppt energi. En B-dvärg är lik en smältsäkring. Men för att det ska bli ett problem måste nätet vara extremt klent. Har gjort två exempel där Zför är 1,2 ohm och både kablarna är bestyckade med JFB.
Som man ser tar dvärgen drygt två sekunder på sig, vilket är iof är långt tid. Det jag menar är, hur stort är problemet i realiteten. Den till höger är dvärg och den till vänster är smältsäkring.

[attachment:1]C:\smält.jp

g[/attachment]

Bo Siltberg skrev: Vad din simulering visar är att en Hager NCN C10 bryter efter 2.5 s vid 80 A. Andra fabrikat kan ha andra egenskaper (förhoppningsvis snabbare) men i praktiken kan man ju vara säker på att de löser nångång, åtminstone inom standardiserade 60 sek för dessa måttliga överströmmar Om man vill bli oberoende av fabrikat & modell och erhålla en frånkopplingstid på 0.1 s så ska man räkna med faktorerna 10x och 5x för C respektive B.

Jag vet inte hur man skulle riskbedöma en "för lång" frånkopplingstid för fel mellan L-N. Jag inbillar mig att största risken för att det ska inträffa är när någon pillar i brödrosten eller dylikt, dvs man vill nog ha en någorlunda snabb frånkoppling för gruppledningar.

Med en B-dvärg skulle man i de flesta fall få en bra frånkopplingstid. Om förimpedansen är så hög så kommer troligen inte startströmmar att bli ett problem för B-dvärgar, vilket var vad jag menade med "där det går". Så då kan man dimensionera nästan som vanligt, men man får ju titta på spänningsfallet också.

Ja, det var en bra infallsvinkel angående startströmmarna.Jag gjorde bara ett snabbt exempel för att diskutera hur "stort" problemet igentligen är. Precis som du skriver så skulle det vara intressant huruvida gemene installatör resonerar kring fel mellan F och N och utlösningsvillkor. Personligen brukar jag säkra ner anläggningen om möjligheten finns när förimpadansen är hög, även om anläggningen är utrustad med JFB.