Personskydd?

Det beror nog på vad man menar med personsäkert, alltså hur stor procent som ska överleva. Det är följande graf från IEC 60479-1 som vi har att förhålla oss till. Där ser man först att det inte bara är strömmens storlek vi behöver ta hänsyn till utan även den tid man utsätts för strömmen. Så håller man sig till vänster om kurva b så anses det vara personsäkert. Detta är släppgränsen, gränsen där man får kramp som man inte själv kan ta sig loss ifrån. Även om den i sig inte är direkt dödlig så vill man inte gärna vara över denna gräns.



Men elinstallationsreglerna (IEC 60364) har inte lagt sig där utan en bit längre till höger, ganska nära kurva c1 faktiskt. Det är inte "rimligt" att lägga sig så nära kurva b, så det finns en okänd procentsiffra på hur personsäkert det i egentligheten är. Man anses tåla en del kramp, eller de flesta...det går ju inte att skydda alla. Framför allt finns inget samband mellan personsäker JFB och behagligt så som många tror. Elinstallationsreglerna anser att man "tål" 30 mA kontinuerligt trots att det ligger över släppgränsen. Reglerna säger också att en ström på 60 mA ska brytas inom 400 ms, och kravet på frånkopplingstiden för en JFB är < 150 ms vid dubbla Ian så en JFB med Ian = 30 mA är därmed "personsäker". Så 10 mA är bättre än 30 mA Däremot är ju då inte en tidsfördröjd JFB typ S personsäker även om den har samma Ian = 30 mA.

Men risken för personskada beror också på felfallet. Kurvorna gäller för ström "genom kroppen" - man får se upp med vad som verkligen avses här. Elinstallationsreglerna tar upp fallet med strömgenomgång från båda händer till båda fötter. Fallet hand till hand ger halva risken, dvs man tål dubbelt så hög ström. Grafen visar fallet en hand till båda fötter, vilket man ser på att släppgränsen är satt till 5 mA (mot 10 mA för fallet med båda händer).

Sedan beror strömmen av spänning och kroppsresistans. Kroppsresistansen är ju inte exakt utan de värden man brukar använda är de som 95 % av befolkningen har. Olika felfall kan ge risk för olika hög ström genom kroppen beroende på kontaktytans storlek och beskaffenhet. Dagens regler tar inte hänsyn till skillnaden i resistans mellan en stor och saltvattenblöt handflata och ett torrt finger vilket kan handla om 25 gånger. Kommande utgåva 3 av SS 436 40 00 antar jag baseras på senaste utgåvan av IEC 60479.

Även spänningen i sig är en faktor då högre spänning bryter ned hudens motstånd.

Så bara för att man slänger in en JFB så kanske man inte täckt upp de rimliga felfall som finns. Det kan finnas motiv för Ian = 10 mA t.ex i badrum för att det ska anses "personsäkert".

Del 41 i elinstallationsreglerna handlar om skydd mot elchock, och då menar man "skadlig" elchock. 411.1 anger vidare att en JFB med Ian <= 30 mA krävs i vissa fall, så där har vi nog "personskyddsgränsen" på pränt.

Var dessa 30 mA kommer från i grunden är jag osäker på, men kanske den tekniska rapporten IEC 61200-413 (som jag tror inte gäller idag). Det är i alla fall i denna standard som man återfinner en moddad kurva från IEC 60479 med kurvan Lc inlagd:



Där ser man att 30 mA är vad som folk anses klara av kontinuerligt, i alla fall de flesta...
Mats Jonsson skrev ett papper för ett antal år sedan som jag inte hittar nu. Där fanns lite mer bakgrund.

Frågan var vilken märkutlösningsström, 10 eller 30 mA, en JFB högst får ha för att få kallas "personskydd", en fråga jag tolkar handlar om JFBns vanligaste syfte i reglerna - skydd mot elchock vid det "värsta" fallet där den enda felström som JFBn känner av är den som passerar kroppen och där det inte finns andra skydd som kan göra anspråk på att vara personsäkra.

Vilken terminologi anser du är felaktig här?

Mattias Ebert skrev: Enligt elinstallationsreglerna utg 2, med kommentarer avsnitt 415.1.2 (grön ruta) står det så här.

-"Anledningen till att JFB inte ska användas som alt till skyddsjordning är att då skyddsjordning skaknas kommer människokroppen att ingå som en del av felströmskretsen.

JFB för personskydd,det vill säga med en märkutlösningsström som inte över överstiger 30mA, begränsar tiden som kroppen utsätts för strömgenomgång till högst 0,3 s.

JFB begränsar däremot inte felströmmen".

Sen var dom fått det i från är ju en annan fråga

Det som står här är rätt så vitt jag kan se. Men det är lite rörigt.

1) Till att börja med så handlar reglerna för automatisk frånkoppling i 411 om felfallet stumt fel mellan fas och skyddsjord, dvs ett fel på basskyddet ska göra att fasen kortsluts mot skyddsjord istället för att blir direkt berörbar. Detta är hur klass I-produkter är gjorda. Vid ett sådant fel blir det en någorlunda jämn spänningsdelning så att skyddsjordade delar ("utsatta delar") får en spänning på uppemot 115 V. Den behövs ett skydd mot.

Felströmmen är så stor vid en sådan kortslutning att en säkring kommer att lösa, tillräckligt fort om det är korrekt dimensionerat. En säkring är inkopplad enbart i fasledaren och ser inte skillnad på belastningsström och felström. En JFB kan däremot skilja ut felströmmen, den som tar vägen via skyddsjord, så en JFB kan ha en utlösningsström på några mA jämfört med flera ampere för en säkring. Så en JFB underlättar detta felfall betydligt.

Om man tittar vidare i reglerna så sägs också i 411.4.5 att en JFB får användas som felskydd vid skyddsåtgärden automatisk frånkoppling av matningen i TN-S-system. En JFB får alltså ersätta säkringen map att bryta matningen vid ett stumt fel mot skyddsjord inom 0.4 s. Skyddsjordningen måste alltså finnas på plats. I princip kan alltså säkringen tas bort, men i praktiken blir den kvar då den har kvar två av tre syften - att skydda kabeln mot skada enligt avsnitt 43.

2) Den text du refererar till kommer från 415.1.2 som säger att en JFB inte godtas som enda skydd och inte undanröjer behovet att tillämpa en av skyddsåtgärderna som anges i avsnitten 411 till 414.

Ordet enda ska nog tolkas bokstavligen enda (notera samtidigt att det står skydd, inte felskydd). Detta betyder att en JFB inte får ersätta skyddsjordning. Vi kan alltså inte ha ett system med enbart basskydd och JFB. Någon av skyddsåtgärderna i av­snitt 411-414 ska fortfarande tillämpas, t.ex dubbel isolering. Denna regel strider alltså inte mot 411.4.5 på något sätt.

Detta bekräftas av 531.2.1.5 som säger att en JFB är inte tillräckligt som felskydd i kretsar som saknar skyddsledare. Man får alltså inte t.ex göra om skyddsåtgärden isolerad miljö till automatisk frånkoppling enbart med hjälp av en JFB.

3) Men så kommer vi till något som inte är så tydligt i reglerna. Enligt vad som sägs ovan skulle det inte behövas JFBer med en så låg märkutlösningsström som 30 mA då det skulle räcka gott o väl med 500 mA för att frånkoppla ett fel mot skyddsjord. Men nu föreskrivs 30 mA och de tillämpningsområden som anges i 411.3.3 antyder tydligt(?) att det handlar om fall där man t.ex klipper av sladden med häcksaxen, dvs där man riskerar att få direkt kontakt med en fas, dvs 230 V istället för < 115 V.

Det beskrivs som ett tilläggsskydd, dvs säkringen ska fortfarande uppfylla villkoret att bryta matningen inom 0.4 s vid ett jordfel.

Så här kommer frågan in om vilken ström som en person tål genom kroppen, och hur snabbt den behöver brytas. Det finns ingen skyddsjord som kan "avlasta" utan all felström går genom kroppen. För att detta ska inträffa ska alltså två fel inträffa, t.ex att man penetrerar de dubbla lagren isolering i en kabel. Så texten du citerar är nog rätt, den säger att man inte ska låta en JFB skydda mot enkelfel utan att JFBn är ett tillägg till de två skyddsbarriärer som alltid ska finnas.

Det är också korrekt att en JFB inte begränsar strömmens storlek genom kroppen, bara tiden. Strömmen beror av spänning och kroppsimpedans, oberoende av JFB. Jag skrev lite otydligt ovan. Man ska se det som att JFB ska lösa inom en viss tid om strömmen överstiger ett visst värde. Man ska också se det som att den lägre gränsen är vad en människokropp tål kontinuerligt, och där kom vi fram till 30 mA. Är strömmen riktigt hög behöver JFBn fortfarande några millisekunder på sig att bryta.

Att detta ändå "fungerar" beror på att kroppen impedans vid 230 V normalt inte är så låg att det kan bli några riktigt allvarliga strömmar. Men vid en stor och blöt kontaktyta mot kroppen som kan ske i ett badrum kan impedansen bli så låg att strömmen överstiger 500 mA vilket är dödligt farligt oberoende av hur snabbt JFBn bryter. Därför finns kravet på kompletterande skyddsutjämning i badrum.