Det finns mig veterligen inga reduceringsfaktorer för anhopning av kablar i rör. De som finns i SS 436 40 00 handlar om ett (1) platt lager av kablar, men jag har hört talas om inofficiella extrafaktorer för flera lager på 0.8 (per lager?) om jag minns rätt. Frågan är då hur många parallella kablar man ska räkna med, åtminstone tre.
Vid ett större antal kablar kanske man även kan använda formeln i SS 424 14 24 för ett större antal belastade ledare i en kabel, om man utgår ifrån tabellvärdet för 3 ledare: sqrt(3/n)
Tillkommer gör övriga faktorer för kabelns belastningsförmåga som du inte anger så du räkna själv vilket max antal kablar det blir.
Bo Siltberg skrev: Det finns mig veterligen inga reduceringsfaktorer för anhopning av kablar i rör. De som finns i SS 436 40 00 handlar om ett (1) platt lager av kablar, men jag har hört talas om inofficiella extrafaktorer för flera lager på 0.8 (per lager?) om jag minns rätt. Frågan är då hur många parallella kablar man ska räkna med, åtminstone tre.
När jag läste in behörigheten (2007) fick vi lära oss när det gäller flera lager av kablar:
2 lager av kablar = korr.faktor 0,7
3 lager av kablar = korr.faktor 0,3
Sen kanske korr.faktorerna skiljer sig åt beroende på vem man har som lärare? Han kallade det i alla fall för "erfarenhetsvärde".
Är nog inget lämpligt ämne för tumregler, förutsättningarna kring det kan ju trots likheter i just punkten viss typ kablar i givet rör vara så väsensskilda att det bara kan bli fel. Får bedömas i varje fall och hamnar man i tvivel får man isf göra mer eller mindre korrekta överväganden eller beräkningar i det specifika fallet. Inget som normalt ska behövas i enkla fall och det för alldeles för långt om det ska bli korrekt, men givetvis om man känner till fysiken och har tillgång till moderna hjälpmedel kan det vara intressant.
Ett enkelt grepp kan ju tex vara hur matas kablarna och centralen. Så om N-kablar säkrade 10 A och 16 A går genom rören från en central matad 35 A kan man utgå från att det inte fortvarigt blir mer möjligt än vad 35 A matningen medger. Det kan man sen tumregelmässigt bedöma och arbeta vidare från.