Har tänkt på en sak ganska länge nu och någon här inne har kanske ett inteligent svar på varför!?
När vi pratar om färgtemperatur så säger vi att 3000 kelvin är varmare än 4000 kelvin, men varför är färgtemperaturskalan omvänd mot den vanliga temperaturskalan, för temperaturmässigt så är ju 4000 kelvin 1000 grader varmare än 3000 kelvin!
Nu skjuter jag från höften men jag tror att detta är en klassisk krock mellan vetenskap och hur vi människor uppfattar saker och ting.
Vi säger att varma färgtemperaturer är varma för att de uppfattas som varmare. Själva temperaturen, mätt i Kelvin har jag för mig är ett mått på temperaturen av elektromagnetiska strålningen reflekterad från en ideal svart yta... Eller något i den stilen allafall...
De färger vi uppfattar som "kalla" har vetenskapligt en högre temperatur
Håller med ovanstående talare.
Vid låga temperaturer, vid 1000-3000 kelvin, blir ljuset rödaktigt och uppfattas då som varmt (rödaktigt) av oss medan om temperaturen ligger runt 7000-10000 kelvin så uppfattas ljuset som kallt (blåaktigt)
Elkraftingenjör och konsult med specialitet inom Reläskydd, Selektivplaner och Elkraftberäkningar. Även stort intresse för föreskrifter & standarder samt projektledning och entreprenadjuridik.
Jag ska försöka på ett enkelt sätt förklara.
Relationen mellan färgton och temperatur bygger på strålningsegenskaperna hos en idealiserad svart kropp (svartkroppsstrålning).
En svartkropp är ett objekt som absorberar all infallande elektromagnetisk strålning, och därmed inte reflekterar någonting. Detta medför att den strålning som avges från kroppen inte kan bero på den strålningsmiljö som kroppen befinner sig i, utan enbart på inre egenskaper hos kroppen.
Det visar sig då att den enda egenskap som påverkar den avgivna svartkroppsstrålningen är svartkroppens temperatur. Det är inte praktiskt möjligt att tillverka ideala svartkroppar, men man kan komma ganska nära en sådan konstruktion i form av en låda som invändigt har svarta väggar och som någonstans har ett mycket litet hål. Den strålning som lämnar hålet är till en god approximation fördelad på olika frekvenser i enlighet med Plancks strålningslag.
Om någon fattar detta så blir jag iaf imponerad