Area intern trådning elcentral

Känner inte till några regler. Det skulle i så fall vara IEC 60439.
Jag har bara noterat att man bör använda (minst) samma area som inkommande huvudledning, dock minst 6 mm².
Det där med att "gå ned i area" medges endast om ledarna har bättre kylning än kabeln, t.ex att normalt kyld 6 mm² tål lika mycket som en 10 mm² infälld i väggen (exempelvis!). Det kan nog vara bra att ha lite marginal i en centraler pga alla normkomponenter.

EDIT: Sedan har vi fallet som Johan tar upp när en kabel för riktiga grabbar matar flera centraler. Då kan varje centrals maximala belastning styra nödvändig belastningsförmåga. Man får gå ned i area enligt 434 i SS 436 40 00. Ledararean ska tåla en kortslutning, dvs kunna lösa den säkring som skyddar huvudledningen. Är det för stor skillnad kanske ledarna inte tål den genomsläppta energin. Det finns tabeller i HB 421.

Jag hittar inget annat i IEC 60439-1 i hastigheten än de vanliga dimensioneringsreglerna.
Dvs strömförande ledare ska dimensioneras enligt elinstallationsreglerna 411, 523-525 och skyddsledare enligt 543.
Det finns en tabell i annex A i IEC 60439-1 som verkar överensstämma, t.ex för en märkström på 16 A krävs en ledararea på 1.5 - 4 mm².

Återigen, det där med att man "får gå ned i area" beror på kylningen. Om t.ex en utanpåliggande kabel på 6 mm² med normal omgivningstemperatur matar centralen så har denna kabel en belastningsförmåga på ca 40 A. Om då centralen skulle vara dimensionerad för 40 A så kan man inte gå ned i area på de interna ledarna, för dessa har inte bättre kylning än matarledningen.

Nu brukar man inte använda 6 mm² för så höga strömmar som 40 A då kabeln kan vara infälld etc, utan man brukar tumregelmässigt säga att 6 mm² används upp till 25 A. Då finns det ju utrymme för att "gå ned i area" i anslutningskablar och ledare för intern förbindning.

Nä, ledarna ska dimensioneras "som vanligt", dvs efter den totala belastningsströmmen I_B i centralen. Det förläggningssätt som kan komma ifråga är möjligen C (kabel på vägg) enligt bilaga 52B i elinstallationsreglerna. Men reduceringsfaktorer kan behövas om man bedömer att temperaturen i centralen kan överstiga 30 °C.

Jag tror förvirringen kommer från att vi pratat om två olika fall här.

Fall 1 - "klen" matning, t.ex en 6 mm² huvudledning som är avsäkrad med maximala 25 A utifrån denna kabels förläggning och längd.

Eftersom centralen troligen har en sådan storlek och antal grupper att man skulle kunna ta ut mer än 25 A per fas så är det huvudledningen som är begränsande och styrande. Man behöver inte dimensionera de interna ledarna i centralen för mer än 25 A.

Man kan också ofta gå ned i area på de interna ledarna eftersom de ha bättre kylning än huvudledningen i detta exempel.

Men man bör väl för den sakens skulle inte underdimensionera med tanke på framtida uppgradering av matningen utan ändå välja minst samma area som huvudledningen.

Fall 2 - potent matning, många sköna mm² avsäkrad med kanske 200 A.

I detta fall blir det troligen centralen som begränsar. Om det inte går att ta ut mer än t.ex 30 A per fas i denna central så behöver inte fasskenorna tåla mer belastningsström.

Överlastskyddet är alltså här placerat "efter" fasskenorna - det spelar ingen roll bara man är medveten om det vid utbyggnad av centralen. Det tillåts i avsnitt 433 i elinstallationsreglerna även om det avsnittet handlar om kablar.

Men, här måste vi även beakta kortslutning och genomsläppt energi.

Centralen måste kunna bryta kortslutningsströmmar i centralen före och (strax) efter dess egna kortslutningsskydd. Det inkluderar HB, JFB, dvärgbrytare (märkkortslutningsströmmen I_cn), interna ledare och fasskenor som dels måste tåla kortslutningsströmmen och dels förmå lösa säkringen som skyddar huvudledningen.

Man behöver alltså också titta på utgående grupper från denna central pga den höga kortslutningsströmmen.

Man kan som sagt ändå gå ned i area här också. 434.2.2 säger att kortslutningsskydd får utelämnas om föregående skydd även skyddar denna "kabel". 434.4 medger detsamma om risken för kortslutning minimeras. Men väljer man för klena interna ledare så brinner de upp!

Den genomsläppta energin från huvudsäkringen (I²t) måste jämföras med ledarnas och fasskenornas korttidsströmtålighet (k²S²). Även stötströmmen kan behöva beaktas.

Det finns formler och tabeller i SS 436 40 00, 434 och i HB 421 som kan användas, t.ex den välkända
S (area) = √t * I / k.