Biledare för kablar, ska den märkas gulgrön?

När jag började som lärling -99 så hade inte EKRK´n någon biledare. Biledaren infördes i EKRK´n med slagorden "EKRK NU ÄNTLIGEN MED BILEDARE"!

Vadå ÄNTLIGEN? Varför ha biledare i EKRK överhuvud taget? I installationer med avskärmningskrav så föreskriver de ändå EBB-AL eller EKLK.

Summeringen av det här ämnet blir intressant!
Just detta med märkning och dokumentation är ju en viktig del av anläggningens säkerhet. Men mängden frågor om märkning av biledaren, och för den del även isolering av biledaren, är något som fascinerar mig, att denna fråga är så stor och ofta återkommande. Personligen tycker jag att biledarens märkning är relativt ointressant och knappast på något sätt påverkar säkerheten i anläggningen. Inte minst med tanke på att den i praktiken inte är åtkomlig för andra än elyrkesmän.

Men nu har vi ju regler och eltekniker har en hög ambitionsnivå när det gäller efterlevnaden av regler, eller i vart fall vissa regler. När det gäller biledaren har jag sett många besiktningsanmärkningar som kostat åtskilligt att åtgärda. Sommaren 2009 ringde en förtvivlad installatör och sa att anläggningen inte skulle komma att godkännas då biledaren hade transparant slang. Enligt besiktningsmannen ”skulle den vara grön och gul”. I detta fall gällde det över 400 kopplingsdosor plus 2 elcentraler. Vet inte vad det skulle kostat att åtgärda detta men det kändes i vart fall som en onödig kostnad.

Den här typen av besiktningsanmärkningar och alla diskussioner känns onödiga och vi var några stycken som för drygt fyra år sedan sa att någon borde bestämma något för att på så vis sätta punkt en gång för alla. Därför samlade vi många av dem som kan påverka. Mötet hölls som jag skrev tidigare här som ett samrådsmöte mellan ett antal tekniska kommittéer där representanter från alla aktörer var med såväl myndigheter som branschorganisationer, allt från tekniska direktörer till lärare inom elektroteknik. Om någon nu undrar hur något så litet som biledare kan samla ett 40-tal personer, så kan jag lugna er, vi hade fler frågor på vår agenda.

Det första vi diskuterade var syftet med biledaren, varför finns den överhuvudtaget? Vi var nog väldigt överens om att den inte utgjorde skydd mot elchock och att aluminiummanteln inte var en utsatt del, den var inte för beröring åtkomlig i normala fall. Därav faller argumentet om att manteln ska skyddsjordas och biledaren är sålunda ingen skyddsledare. Som vi såg det var det var aluminiummanteln till för att minska elektromagnetisk påverkan. Men självfallet kan en mekanisk skada orsaka brand och med anslutning till jord kan detta förhindras, särskilt om jordfelsbrytare används. Men skyddsledare används inte för ge skydd mot varken termisk påverkan, överström eller mot elektromagnetisk påverkan varför vi kom fram till att biledaren var just en biledare och inte en skyddsledare. Den svenska kabeln har redan en skyddsledare och som tillägg en biledare. Den norska motsvarigheten saknar isolerad skyddsledare och den oisolerade ledaren används därför både som skyddsledare och som funktionsledare. Man kan bara konstatera att man valt olika lösningar.

Och som vi vet så är det endast skyddsledare som får vara grön och gul. Jag tror att de flesta av oss som var med på mötet tyckte att vi nu undanröjt en frågeställning som funnits mycket länge. I många av de utbildningar jag genomför kommer just påståendet: ”tala nu om för oss hur vi ska göra, ska den vara blå eller röd? Kvittar vilket bara vi vet hur vi ska göra!” Så nu kunde vi tala om att om biledaren var en biledare, och inte en skyddsledare och den fick därmed inte vara grön och gul.

Nu har branschen fått ett svar och då blir man lite förvånad när man ser inläggen ovan och i andra forum om hur man nu ska konstruera om kablar för att den ska kunna godkännas som skyddsledare. Jag ställer mig mycket fundersam på vart vi är på väg när man inte vill acceptera vad tekniska kommittéer har presenterat. Att elbranschen är konservativ kände jag till, men att man är så konservativ att man till och med vill ändra konstruktionen på en kabel för att på så vis ”få rätt” trodde jag inte.

Det går naturligtvis att göra en svensk standard för en annan typ av kabel, typ den norska. Och med en annan kabel kan man naturligtvis göra en annan bedömning av hur ledarna ska märkas.

Bo skrev: aluminiumskärmen skulle kunna bli en utsatt del

Det är ju just därför vi har del 2 i elinstallationsreglerna, Definitioner och ordförklaringar.
Den ÄR INTE en utsatt del. Men flera fel kan uppkomma men det är inte reglerna skrivna för.

Patriks fråga om krav eller rekommendation: Biledaren är inte en skyddsledare. Det är endast skyddsledare som får vara grön och gul. Biledaren ska därför aldrig vara grön och gul. MEN låt aldrig detta bli en tvistefråga vid besiktning. Om någon har utfört installationen med grön och gul slang på biledaren i god tro så kan vi väl helt enkelt upplysa om att i dag ska vi inte göra så.

I EKLK ska biledaren vara ansluten i minst en ända. Om den ska anslutas i båda ändar är en konstruktörsfråga eller en fråga för användaren. Inte en fråga för den behörige elinstallatören. Fråga Agda hur hon vill ha det med biledaren!

Före oktober 2007 fanns det olika uppfattningar om biledaren, Även hos myndigheten har det under åren funnits olika uppfattningar. Därav samrådsmötet.

"Fråga Agda hur hon vill ha det med biledaren!"

"Om den ska anslutas i båda ändar är en konstruktörsfråga eller en fråga för användaren. Inte en fråga för den behörige elinstallatören. "

Ja visst praktiskt för installatören, han kan inte bestämma , Agda halvdöv och vet inte vad biledare är - vill hon ha den kopplad i ena eller båda ändarna
Kan inte installatören ibland även ses som konstruktören, jag vet isåfall inte riktigt vem som är konstruktören på många av mina jobb - är det bara jag som verkar komma från en annan planet eller.

En gång i tiden fick jag i skolan lära mig att man inte skulle använda EKK där det förekommer risk för mekanisk påverkan, utan då använda EKLK (även montera extra skydd där risken var uppenbar), Skulle inte detta vara ett tecken som tyder på att man då skulle vilja jorda höljet på kabeln - för att öka möjligheten att lösa utt skydd och personskydda. Men detta resonemang kanske var helt felaktigt.

Diskussionerna om biledare verkar aldrig ta slut. Enligt SS 424 02 19, utgåva 6, fastställd den 28 april 2008 och framtagen av TK 20 gäller:

8 Användning (EKLK)
Kablar enligt denna standard är avsedda för fast förläggning, samt i rör eller kanal. Kablarna kan förläggas inom- och utomhus, dock ej i vatten. Beakta dock att kabelns livslängd minskar vid långvarig exponering av UV-ljus. Ledarisoleringen ska skyddas mot direkt UV-ljus, som kan uppkomma t ex i ljusarmaturer och ljusskyltar. Vid förläggning i mark bör kabeln förses med extra skydd mot mekaniska påkänningar.
Biledaren ska anslutas till skyddsledaren.

Detta är standarden som gäller för kabeltillverkaren och borde även gälla för elinstallatören. Standarden är också framtagen efter samtådsmötet mellan TK 64 och TK 23.

Ja, nu kan det väl knappast bli mer tydligt vad gäller biledare, EKLK och ev isolerslang etc.

Reijo Eriksson skrev: Biledaren ska anslutas till skyddsledaren.

Ja detta är nog alla överens om. Men, med risk för att verka tjatig, så är det knappast speciellt tydligt huruvida man får märka biledaren gulgrön eller ej om man läser denna diskussion?

Elsäkerhetsverkets svar. Svar #9 i detta forumämne
Eftersom biledare i kablar av typen EKLK har en tvärsnittsarea som endast är 1 kvadradmillimeter kan den inte användas som skyddsledare utan endast för jordning av kablarnas metallmantlar. Därigenom uppfyller den inte kravet på minsta area för skyddsledare och ska därför inte märkas med grönt och gult i kombination.

Mats Jonsson. Svar #25 i detta forumämne
Det första vi diskuterade var syftet med biledaren, varför finns den överhuvudtaget? Vi var nog väldigt överens om att den inte utgjorde skydd mot elchock och att aluminiummanteln inte var en utsatt del, den var inte för beröring åtkomlig i normala fall. Därav faller argumentet om att manteln ska skyddsjordas och biledaren är sålunda ingen skyddsledare.
...
Så nu kunde vi tala om att om biledaren var en biledare, och inte en skyddsledare och den fick därmed inte vara grön och gul.

Bo Siltberg (William Persäter, Voltimum). Svar #30 i detta forumämne
Företrädesvis bör biledaren anslutas till skyddsledaren i båda ändar. Därigenom får man minst impedans i felströmkretsen vid ett fel och dessutom redundans vid t.ex. ledarbrott.

Mats Jonsson. Svar #31 i detta forumämne
Patriks fråga om krav eller rekommendation: Biledaren är inte en skyddsledare. Det är endast skyddsledare som får vara grön och gul. Biledaren ska därför aldrig vara grön och gul.

Ronnie Lidström (Mats Jonsson). Svar #32 i detta forumämne
Därav följer att biledaren i en EKLK inte behöver märkas grön och gul. Man kan ju också påstå att den är lätt urskiljbar genom form, konstruktion och läge.

Man kan sålunda använda antingen transparent slang eller gul och grön slang.

Ursäkta om jag rörde till det ännu mer i denna "oviktiga" och "ointressanta" fråga.

Ronnie Lidström skrev: Ok.. men Mats du har ju själv skrivit att man får ha gulgrön slang, efter ert samrådsmöte?

Svaret skrev Mats innan utgåva två av Elinstallationsreglerna utkom. Det är i utgåva 2 det slås fast att bara skyddsledare får märkas med färgkombinationen gul och grön.

Regelverk ändras därför kan gamla citat bli fel.