Koncessionsplikt markmätarskåp

Jag skulle rekommendera att ni läser förordningsmotivet eller den utredning som gjorts om ni önskar större inblick istället för att jag försöka förklara med egna ord.

Och ha i åtanke att detta är ett initiativ från myndigheten, inte från koncessionären. Det verkar råda en missuppfattning om detta nämligen. Det handlar om att samhället i stort ska ha en vinst av att förfarandet regleras, inte den enskilda koncessionären.

Du har svarat utmärkt med egna ord Michell, jag ska titta vidare på dina senaste länkar också. Det verkar vara en lapsus i det stora hela vid de mer övergripande ändringar som skett, som inte definierar och tar upp de självklara dussinfallen på ett bra sätt så att denna fråga behöver uppkomma.

Inget fel i att det diskuteras så här men min känsla är ändå att det bara blir ett reellt problem om man tolkar och använder det på ett "vridet" sätt. Men formellt är det givetvis fel och som jag ser det dåligt att inte de kadrar som ligger bakom gör ett bättre entydigt jobb med tanke på den märkvärdiga min som ofta sätts upp i de sammanhangen.

En lapsus, absolut. Min tanke är dock att när man bygger en förordning av detta slag så måste man systematiskt ta fram paragraferna och sedan göra återkommande kontroller. När det gäller denna förordning så verkar man dock bara ha utgått från tidigare förordning och sedan modifierat genom att göra tillägg. Min egen övertygelse är att saker och ting inte blir automatiskt bättre för att man lägger till saker. Snarare så ska man försöka generalisera så mycket man kan och försöka ta fram allmängiltiga villkor.

Jag själv tycker inte att det vore rimligt att markmätarskåp inte ska kunna användas som det är avsett. Jag anser inte att det är fel på produkten utan snarare att det är fel på förordningen.

Den här bestämmelsen som ni nu diskuterar kommer ur en förordning som jag anser vara helt misslyckad då den är allt för detaljrik för att fungera som lagstiftning. Man ska inte behöva diskutera ledningens riktning, till eller från, och liknande detaljer.

Men det kunde ha blivit helt annorlunda om den första juristen fått fullfölja sitt arbete. Tyvärr blev hon sjuk och avled allt för ung. Det var främsta skälet till att det tog närmare 9 år att få färdig denna förordning. Den här juristen var ovanlig så till vida att hon hade lätt för att förstå tekniska sammanhang. Jag hade flera ganska långa och djupa diskussioner med henne om hur man kunde utforma undantag från kravet på koncession. Mycket givande för mig men som jag uppfattade det, även för henne. Om jag minns rätt så hette hon Katarina.

Hon började med att sätta upp tre kriterier för ledningar som skulle kunna få vara undantagna från koncessionsplikt. Man får här inte glömma skälet till att vi har koncessionsplikt nämligen att alla ska kunna få tillgång till el på skäliga villkor. Lagstiftaren ställer ganska omfattande krav på den som får koncession så att vi, närmast var vi än bor i landet ska få tillgång till el med en hyfsad kvalité.

Om jag skulle få min el från grannen och det blir fel på ledningen så kanske grannen inte har förmåga att reparera ledningen; ”nä jag har inte råd att reparera ledningen i år men jag lägger in det i nästa års budget så över vintern får du klara dig utan el”. Jag tror att de allra flesta inser att koncession i grunden är något väldigt viktigt för vår välfärd.

De tre kriterierna för undantag var följande.
Det första är att ledningarna ska vara för eget bruk, internt nät. Principen är att varje användare ska vara anslutna till ett nät som omfattas av skyldighet att överföra el av god kvalitét. Jag ska inte vara beroende av hur grannens ekonomi ser ut just i dag. Om grannen inte betalar sin nätavgift så ska en eventuell avstängning inte drabba mig. Av praktiska skäl finns dock några undantag från denna princip.

Det andra kriteriet är att det interna nätet inte får ha en allt för stor utbredning. Det vill säga; det ska vara nätkoncessionären som bygger det allmänna nätet på ett ekonomiskt och tekniskt effektivt sätt och ska då inte hindras av andras nät. Det ska finnas tillräckligt många anslutningspunkter så att man får en rimlig ekonomisk grund för att driva nätet. Här kan man se industriundantaget som ett exempel. Volvo på Hisingen får bygga ett internt nät och överföra el även om byggnaden ligger på andra sidan gatan. Men endast en gata, eller trafikled, inte två. Just för att begränsa utbredningen. Volvo får således inte överföra el från Hisingen till motorfabriken i Skövde vilket annars kunde varit möjligt.

Det tredje kriteriet ska vara att det bör vara relativt enkelt att avgränsa det interna nätet. Till exempel i en byggnad eller inom en jordbruksfastighet.

Det är dessa kriterier som den första juristen satte upp och hade hon fått fortsätta så tror jag att det hade blivit en bra förordning.

Det ni talar om i denna tråd är bara en av de fadäser som finns. En annan kanske viktigare är att det inte finns något hotellundantag. Om jag köper mig en fastighet intill Mälaren och vill uppföra ett hotell med en huvudbyggnad och två flygelbyggnader, likt en herrgård, så måste jag ha tre abonnemang även om alla byggnaderna är inom samma fastighet. Men det finns många fler otydligheter och därför svarade jag redan i en remiss att arbetet borde göras om men efter 9 år ville regeringen ge ut en förnyad lagstiftning. Men vi har ju sett flera ändringar sedan förordningen gavs ut. Det ni diskuterar här var en sådan sak som jag framförde under arbetes gång 2005. När förordningen sedan blev verklighet så blev detta i vissa fall ett problem. Då föreslog Energimarknadsinspektionen, EI, i sitt betänkande EI R2011:02 att bestämmelsen skulle ändras.

Man föreslog följande formulering: ”Ett internt nät, på vilket el överförs till eller från anläggningar och byggnader som inte är avsedda som bostadshus och som ligger i omedelbar närhet till ett bostadshus på samma fastighet eller fastighet med identiskt ägarförhållande, får byggas och användas utan nätkoncession.”

Jag ombads då av regeringen att inkomma med synpunkter på detta och angav då att jag inte trodde att detta skulle lösa frågan om markmätarskåp och skrev nu för tredje gången att hela förordningen borde göras om. Regeringen har inte ändrat förordningen enligt EIs förslag.

Det finns ganska omfattande material i förarbetena till förordningen. Jag har sparat de flesta av dessa dokument men de viktigaste står nog i förordningsmotiven FM 2007:1. Ca 60 sidor spännande lördagsläsning.

Länk till förordningsmotiven: rkrattsdb.gov.se/FORdoc/07/070001.PDF

Som jag upplever det i dag så är det främst E.ON som, likt ett trotsigt barn, söker fel i förordningen i stället för att på ett mer pragmatiskt sätt lösa sitt uppdrag.

Det är naturligtvis inga problem att sätta markmätarskåp eller fasadmätarskåp på ett garage om man utgår från de tre kriterierna.

Mats Jonsson, Eltrygg Miljö AB

Vad skoj att du skriver igen Mats! Det har dröjt alldeles för länge sedan sist!

De tre kriterierna får ta stor plats i utredningen som Ei gjorde och när jag själv meddelar beslut i frågor så försöker jag ha dessa i åtanke för att påminna mig själv om syftet med förordningen och koncessionsplikten. Men med nuvarande förordning så upplever jag tyvärr att förordningen försvårar snarare än underlättar rättvisa bedömningar.

Man vet vad som är rätt och rimligt men förordningen ställer sig i vägen.

Jag har läst ditt inlägg ett antal gånger Mats och en fundering jag har är att jag inte kommer underfull med din egen ståndpunkt.

Å ena sidan så är förordningen illa formulerad och förväntas ge problem för någon som ska tillämpa den, oavsett vem som ska tillämpa den.
Å andra sidan så påminner den som påpekar problemen om ett trotsigt barn.

Jag upplever din inställning som tvetydig. Du konstaterar att den är bristfälligt konstruerad, förordningen, men du kritiserar samtidigt en annan som påpekar detsamma. Eller har jag missuppfattat din mening?

Michell Andersson skrev: Jag har läst ditt inlägg ett antal gånger Mats och en fundering jag har är att jag inte kommer underfull med din egen ståndpunkt.

Å ena sidan så är förordningen illa formulerad och förväntas ge problem för någon som ska tillämpa den, oavsett vem som ska tillämpa den.
Å andra sidan så påminner den som påpekar problemen om ett trotsigt barn.

Jag upplever din inställning som tvetydig. Du konstaterar att den är bristfälligt konstruerad, förordningen, men du kritiserar samtidigt en annan som påpekar detsamma. Eller har jag missuppfattat din mening?

Undrar lite samma sak, och hur ligger det till om man läser följande citat:

"Som jag upplever det i dag så är det främst E.ON som, likt ett trotsigt barn, söker fel i förordningen i stället för att på ett mer pragmatiskt sätt lösa sitt uppdrag.

Det är naturligtvis inga problem att sätta markmätarskåp eller fasadmätarskåp på ett garage om man utgår från de tre kriterierna.

Mats Jonsson, Eltrygg Miljö AB"

Är det någon mening med alla dessa textmassor som figurerar i länkarna tidigare annat än försörja ökande andel icke operativa byråkrater av skilda slag? Finns kanske många trotsiga barn i kulisserna, får mig att tänka på "Räven och druvorna" intet nytt under solen.

Michell Andersson skrev: Jag har läst ditt inlägg ett antal gånger Mats och en fundering jag har är att jag inte kommer underfull med din egen ståndpunkt.

Å ena sidan så är förordningen illa formulerad och förväntas ge problem för någon som ska tillämpa den, oavsett vem som ska tillämpa den.
Å andra sidan så påminner den som påpekar problemen om ett trotsigt barn.

Jag upplever din inställning som tvetydig. Du konstaterar att den är bristfälligt konstruerad, förordningen, men du kritiserar samtidigt en annan som påpekar detsamma. Eller har jag missuppfattat din mening?

Jag tycker att denna förordning är dåligt skriven och borde skrivas om så att vi får en lagstiftning som fungerar i praktiken. Denna diskussion ska vi ta med lagstiftaren. Men När E.ON vägrar anslutning av en abonnent på grund av att elen överförs till och inte från ett bostadshus så anser jag att E.ON missbrukar sin monopolställning. Det är dessutom en egen tolkning av nätkoncessionären som går emot den enskildes rätt att få elen överförd på skäliga villkor. Att tvinga en abonnent eller elinstallatör att flytta mätarskåpet på grund av en otydlig lagstiftning anser jag vara trots. Det kan få så oerhörda konsekvenser för den enskilde och här borde E.ON ta sitt ansvar och medverka till en pragmatisk anslutning om man likväl uppfyller de tre kriterierna. E.ON ska naturligtvis visa Energimarknadsinspektion på förordningens otydlighet. Samtidigt så torde det vara självklart att det inte varit lagstiftarens avsikt att förbjuda energiriktningen.

Mats Jonsson, Eltrygg Miljö AB

Mig veterligen finns det inget fall där E.ON, eller annat elnätsbolag, faktiskt tillämpat förordningen på ett sådant sätt att man faktiskt gjort skillnad på om ledningarna går till eller från bostadshuset från, eller till, en komplementbyggnad. Ej heller känner jag till något fall där man nekat användning av markmätarskåp som inte stått i fysisk kontakt med huset det ska försörja. Tvärtom så har man uppmanat kunder och installatörer att använda sig av markmätarskåp och dessutom med placering i tomtgräns. Se själv branschnytt .

Känner du, Mats, själv till något exempel där ett elnätsbolag försökt tillämpa förordningen ordagrant i detta hänseende och faktiskt nekat en anslutning av denna sort? Framförallt, känner du till något fall som E.ON drivit eller ens nekat?

Vi verkar vara överens om att förordningen är taskigt formulerad och ogenomtänkt på sina ställen. Dock så verkar vi ha olika uppfattningar gällande elnätsbolagens tillämpning av förordningen. Det kan väl vara en sak vad förordningen dikterar, en sak hur den tolkas och ytterligare en sak hur den praktiseras. Man tillämpar inte alltid förordningen så som man tolkar den då det ibland kan kännas irrationellt med hänsyn till de tre kriterierna. Jag tycker således att man visst är pragmatisk.

Vad är det som just frammanar din uppfattning, Mats, om att man skulle vara svår i denna fråga från elnätsbolagens håll? Och varför har du valt att särskilja E.ON från övriga elnätsbolag?

Skrämmer liv i denna tråd.

Idag var jag på en temadag om anslutning till elnät som behandlade specifikt icke koncessionspliktiga nät.
Det var väldigt kul att två jurister från energimarknadsmyndigheten var där som jobbade med detta.

Frågan kom såklart upp om markmätarskåp.
De båda juristerna menade att man med 6§ i förordningen kunde se ledningen mellan skåpet och bostadshuset som en icke koncessionspliktig ledning.

När jag pressade dom lite och sa att det gäller ju enbart för byggnader som INTE är avsedda för bostadshus.
Så nämnde dom lite snabbt i förbifarten att dom internt har sett över detta och inte väljer att tolka det så strikt, att dom inte gör skillnad ifall det går från eller till ett bostadshus. Ifall det finns något bindande besked i något fall med dessa markmätarskåp vet jag inte.

6§ Ett internt nät, på vilket el överförs till anläggningar och byggnader som inte är avsedda som bostadshus och som ligger i omedelbar närhet till ett bostadshus, får byggas och användas utan nätkoncession.

Men EI hävdar själva att förordningen är gammal och inte hängt med och hoppas att den nya utredningen som skall vara klar sommaren 2019 ska rendera i en ny förordning. Det är trots allt inte EI som skrivit förordningen utan de har bara det ibland otacksamma uppgiften att utöva tillsyn enligt den.