Erfarenheter av mina hittills 6 år som elektriker

15 sep 2013 18:57 #1 av Anonym Gäst
Tänkte beskriva mina intryck av mina 6 första år i branschen, på 3 olika elfirmor. Skulle vara intressant att veta om fler känner igen sig, hur er situation är/har varit, hur ni hanterat det och liknande.

Jag började som lärling direkt efter gymnasiet på en firma med ca 15 anställda elektriker. Vi jobbade mest mot industri, större företag, butiker, hotell och liknande. Under mina två år här jobbade vi knappt alls mot privatkunder. Här fick jag lära mig mycket av erfarna montörer. Alla var också väldigt noggranna och man satte en stolthet i sitt yrke. Det var inte alltid kul att höra att man skulle göra om något, eller "sådär gör vi inte här, gör om och gör rätt", men oj vad mycket jag lärde mig. Eftersom våra kunder oftast bestod av företag och mycket industrinstallationer så kunde vi också välja det material vi ville, och behövde aldrig snåla p.ga av att kunden ville komma billigt undan. Vi fick också oftast själva lägga upp jobben och själva beställa/hämta ut det material som behövdes vilket gjorde att man fick bra kännedom om material och att man intresserade sig för produktnyheter och liknande. Alla andra elektriker var också nytänkande och vi gillade att prova nya saker/ nytt material och liknande.

Efter två år här kände jag att jag ville prova lite andra typer av jobb. Jag ville lära mig mer om felsökning, service lära mig mer om hur man gör en vanlig installation i en villa. Något jag aldrig fått göra hittills. Jag hade knappt använt vare sig slang eller rör och i princip fått spika en dosa vid ett tillfälle. Jag började då på en liten elfirma som också hade bra rykte där vi bara var tre elektriker. Här var jobben helt annorlunda. Vi jobbade i princip bara mot privatpersoner, byggde villor, renoverade badrum, felsökte belysning i ladugårdar och liknande. Jag trivdes bra och lärde mig mycket om felsökning t.ex. Men någonstans här börjar jag inse att det var en slappare syn på standarder och föreskrifter. Inte så att någon gjorde livsfarliga installationer och inte brydde sig om säkerhet, men det kändes inte riktigt bra. Jag har alltid gillat att läsa och lära mig mer och jag läste själv mycket föreskrifter och standarder och försökte sätta mig in så mycket som möjligt eftersom vi ofta jobbade helt självständigt. Här slog det mig att någon efter 3 år i yrket inte visat mig hur man isolationsmäter eller kontinuitetsprovar. En installationstestare stod i ett hörn på firman men användes i princip aldrig. Någon enklare isolationstestare fanns inte i några firmabilar heller. Chefen köpte dosor på Malmbergs till större jobb vi hade och snålade gärna på materialet. Vi fick fortfarande själva hämta och välja material hos grossist men med gnäll som påföljd när jag valde det material som chefen tyckte var dyrt. "Varför ska du sätta en profilskena ner till centralen i centralrummet, när det finns vp-rör och klammer?" Här började det också bli knöligt med verktyg. Vi fick inte hämta ut verktyg när vi behövde som jag var bortskämd med utan chefen slipade gärna flatborren hemma i sitt garage på helgerna. När jag diskuterade med chefen varför det kunde vara bra att sätta en 3-pol automatsäkring när man satte upp ett kombinerat trefasuttag med schuko blev jag mest dumförklarad. "Varför skulle man behöva göra det?" I vilket fall som helst så kunde jag oftast göra mina installationer som jag ville eftersom jag oftast jobbade självständigt och kunde oftast vara nöjd med mina installationer och veta att de var klart godkända. Mycket tack vare att jag på första firman fått lära mig att vara noggrann och aldrig ta genvägar. Chefen tyckte nog att det gick till överdrift ibland, men "lät mig hållas, om jag nu tyckte det var så viktigt".

Efter två år på den här firman så flyttade jag till annan ort och blev då tvungen att byta firma igen. Nu hamnade jag på ett ställe där jag snabbt märkte att alla firmor på orten hade lite egna regler, ortsbefolkningen var över lag snåla och ville inte betala och alla elfirmor böjde sig och tyckte att de var tvungna att snåla med material och kvalitét för att få jobb. På min firma, där jag fortfarande jobbar är vi 4 elektriker anställda samt en kylmontör. Vi har en chef med behörighet som är totalt ointresserad av sitt yrke. Han hatar att gå till jobbet på morgonen och planeringen är lika med noll. Han lever fortfarande i tron om att blå boken är de senaste föreskrifterna och är den enda på firman som inte vet hur man använder installationstestaren. Här klarar vi oss tack vare att mina kollegor och jag har bättre koll och helt enkelt kör över chefen och gör som vi själva vill eftersom det aldrig skulle funka annars. Vår chef älskar t .ex. att dra ut trefasgrupper överallt, även vid nybyggda villor och sedan splitta dem till allt möjligt. Lite uttag i vardagsrum, någon belysning i sovrum och en micro i köket. Han räknar också på jobb med detta i tankarna vilket gör att han kan lämna låga anbud. När vi sedan får utföra jobben som han "planerat" så vägrar vi göra som han bestämt utan drar ut grupperna som man gör normalt sett och försöker förklara för honom att vi anser det är en nödlösning att splitta trefasgrupper i bostäder och att man isåfall både bör märka upp ordentligt samt använda allpolig säkring. Att sätta upp en gruppförteckning tycker chefen är lyx och tycker att "det får ni väl göra om ni tycker det är så viktigt". Chefen är kort sagt ett skämt som elektriker. Han tycker inte att det är "så farligt att tejpa jorden svart". Ändå håller vi ganska hög klass på våra installationer jämfört med våra konkurrenter enligt mig eftersom vi som anställda elektriker är hyfsat noggranna och har ganska bra koll på föreskrifter och standarder och "försöker hänga med". Dock irriterar det mig att alla ligger så hopplöst efter när det gäller materialval och liknande. Jag är den enda på firman som kör med Exxact-serien och som har minsta koll på vad som finns i den. Quick Connect säkringar förstår ingen vad det ska vara bra för. Och att det fanns en kabel som hette EQLQ Easy/Handy var det ingen som visste. Att den dessutom var enklare att jobba med än EKLK var ju en nyhet.


Kort sagt..Jag börjar tröttna. Jag har bara jobbat i sex år. Jag har inte mycket erfarenhet jämfört med många andra men ibland börjar man ju undra. Jag menar inte att jag vet mer än mina två senaste chefer när det gäller att räkna på förimpedans eller kortslutningsströmmar eftersom jag inte har läst in någon allmän behörighet. Men jag har aldrig hört någon av dem ens nämna något av dessa två begrepp! Jag hoppas att mina installationer de senaste 4 åren håller måttet då jag hoppas och tror att jag fått en väldigt bra lärlingsutbildning och för att jag är ganska noggrann som person och för att jag själv gillar att lära mig mer och ta in kunskap. Exempelvis från forum som detta. Men jag undrar ändå. Hur hade mina installationer varit om jag inte gillat att läsa? Om jag inte varit frågvis? Om jag litat på att min chef vet hur man ska göra? Om jag litat på att han har full koll på föreskrifter och regler eftersom det ytterst är hans ansvar?

Det här blev ett väldigt långt inlägg men jag behövde skriva av mig lite. Känner ni igen er på något sätt? Hur har ni haft det?

Ha en trevlig dag!

Detta inlägg är skrivet av en gäst eller en registrerad användare som vill vara anonym!
Vill du också skriva ett anonymt inlägg? Eller svara anonymt på någons fråga?
Använd funktionen "Skriv anonymt inlägg"
Följande användare sa tack: Patrik Hedlund, Tony, Claes Börjesson, Michell Martic, Manuel R

Be Logga in eller Skapa ett konto ansluta till konversationen.

15 sep 2013 21:29 #2 av Manuel R
känner igen mycket av det du skrev, men du har klarat dig för att både du och dina kollegor velat lämna bra jobb. själv är jag nog "långsam" för jag vill har det bra gjort. liten firma och vi jobbar utan planering totalt.

chefen tåls med mig för mina personliga egenskaper pålitlig och trevlig mot kund..

Be Logga in eller Skapa ett konto ansluta till konversationen.

15 sep 2013 21:33 #3 av Michell Martic
Du har helt rätt.
Men då och då träffar man på en likasinnad kollega på en annan firma.
Så hoppet lever. Man ska bara se till att själv göra bra ifrån sig och skippa Genvägarna.
Vad andra sen gör kan man inte rå på.
Man kan ju påpeka och snällt berätta att de är rent jävla dumma i huvudet, men det är sällan det gör någon skillnad.

Nå, håll hög standard och uppmuntra andra att göra det och ge inte med dig för att någon annan kan skrika högre. Det är ett idiotiskt sätt att vinna ett argument.

Sen kan man inte skita i vad den behörighetsansvarige på firman förordar heller.

Be Logga in eller Skapa ett konto ansluta till konversationen.

16 sep 2013 01:11 #4 av Claes Börjesson
Så som du tänker och skriver verkar du ha huvudet på skaft.
Läs in allmän behörighet, som distanskurs.

Kostar en del men det är det värt.

Du kan sedan bli din egen, eller samarbeta med någon annan. Med egen behörighet (egen företagare) kan du få inflytande så att du kan utföra jobben på ditt sätt. Problemet kan vara, vad vill kunden betala. Kvalité eller lågt pris, industrier har kunskap och vet att kvalité kostar pengar, problemet är privatpersoner .....

/Claes
Följande användare sa tack: Johannes Hammarstedt

Be Logga in eller Skapa ett konto ansluta till konversationen.

16 sep 2013 16:28 #5 av Anonym Gäst
Tja.

Jag känner igen det där lite.
På en firma jag var på i början så var det precis som du skrev. Man lärde sig allt. jag fick dock mycket om husbiten och en del larm. De hade personer som bara jobbade med det de trivdes med. En jobbade med svagström och en annan jobbade på att bygga om elskåp på industrier och en annan jobbade på industrier och fixade akutproblem osv.

Väldigt trevlig kille som jag har mycket att tacka för här jag är idag. Ville lära folk och kände folk överallt kändes det som. Chefen var lite svår att veta om han skämtade men faktiskt en trevlig prick hade folk gjort sina timmar eller jobbat över en dag så fick de komma och gå som de ville.

Materialval eller verktyg var det sällan något som oroade sig över. Nu var firman visserligen en av de större drakarna men som drivs som självständig. Utbildning var det väldigt mycket av faktiskt. nästan så folket ogillade det men aldrig att jag hörde något ont om det. Resor och saker som hittades på var faktiskt väldigt mycket för de som ville.


Jag bytte firma på gott och ont. Jag kommer kanske en dag att återvända till den firman jag började på. Iaf jag började och kände att nya Firman var rätt bra faktiskt. Visst lokalerna var inte så bra och man träffade inte service killarna så mycket. Här var det dock rätt mycket "akut problem som inte fanns" Jag hamnade på kontors och affärslokaler som renoverades och levde med snickarna etc. Härligt folk för övrigt. Har hittat en del roliga personer därigenom. Iaf. Det var ingen struktur vem som gjorde vad och ingen visste vem de skulle ringa eller så.

Bilbyten byttes hela laget runt när någon bil gick sönder eller när någon fick en ny. Materialet var kanske inga problem men verktyg var nono. Man kunde få böna och be i månader om en skruvdragare och så står man som en idiot framför kunden utan riktiga verktyg. Samtidigt som verkarna säger att Vi är de bästa med de bästa verktygen så är det bara lögn. Efter en tid av upp och nergångar så blev det bättre men jag visste redan att jag inte skulle stanna där.

Man kunde få skit för något jobb som var bättre utfört än någon annan hade gjort eller med bättre material eller billigare för att man visste vad kunden ville ha. Oftast var kunden nöjd med man kunde få onda ögat för att man inte gjort som övriga på firman hade kunna göra. Bästa var när man såg kollegorna göra sämre jobb än en annan och sen man visade en bild på deras jobb en vecka senare och de undrar vem fan som gjort det och sen ryckte de bara på axlarna för de hade stressigt och jobbet blev skit. Förvånansvärt mycket folk som inte vet hur man listar med kabelkanaler för att det ska bli snyggt.

Vi alla har någon gång känt att vissa på en firma kan göra vad de vill utan att få skit medan andra blir sparkade på.
Att gå några kurser har nog halva firman aldrig gått på.
Det fanns folk som ogillade allting med yrket. Överbetalda personer enligt mig. Allt var skit.
Utmärkningar av centraler fanns inte och de blev sura för det. Kablar låg fel på kabelstegar så de låste upp stegen för att man i framtiden ska få dit nya kablar smidigt.

Sen efter de svurit på andra i yrket så gjorde de FAN exakt samma saker som de gnällt på. De drog kablar kors och tvärs. Spikade kabel så snett så att man fan kunde trott att kabeln fanns där innan väggen fanns på plats. När matningar las in i centraler märktes det inte upp för det var jobbigt. Köptes tex 5st U.56 dosor ut och bara 3-4 användes så fick kunden betala för material som aldrig kom upp.Om firman sen sålde materialet igen eller om det försvann till svartjobb, vem vet.

Bytte firma till en mindre. Har inte jobbat så länge men det verkar vara som en plats där jag trivs. iaf. Men av någon anledning är folk snåla med att köpa material. "nej vi står still 2 dar för vi har inga buntband". Suck Bara köp. är folk så rädda att skriva returer eller vad är det frågan om? förbrukningsmaterial är ju bara att köpa ju. Skriv retur bara. Chefen är en trevlig prick och är faktiskt ute på jobben och vet vad det handlar om något jag uppskattar.


Man måste byte firma ett par gånger för att komma in i ett gäng där man trivs och man vet att man inte bara gör som någon annan säger.

Detta inlägg är skrivet av en gäst eller en registrerad användare som vill vara anonym!
Vill du också skriva ett anonymt inlägg? Eller svara anonymt på någons fråga?
Använd funktionen "Skriv anonymt inlägg"

Be Logga in eller Skapa ett konto ansluta till konversationen.

18 sep 2013 08:32 #6 av Peter
Tja,

Intressant läsning och reflektion. Tänkte jag skulle försöka berätta kort om mina erfarenhet jag har haft efter att ha jobbat som elektriker i cirka 4,5.

Jag kommer ursprungligen ifrån en helt annan bransch, finansbranschen men blev uppsagd för ett antal år sedan och valde då att senare i livet skola om mig till just elektriker. Ett hantverksyrke jag länge har varit intresserad av plus att jag alltid har känt mig väldigt praktiskt lagd och på min fritid tyckt om att arbeta med mina händer.

Min lärlingsperiod fick jag göra för en firma strax utanför Stockholm. Hade tur som fick under en längre tid jobba på ett bygge tillsammans med en elektriker som var erfaren och som var villig att hjälpa en och lära ut. Att vi sedan var i samma ålder med ungefär samma livssituation gjorde inte saken sämre.
Jag trivdes väldigt bra och fick verkligen chansen att "känna och klämma" på olika material men också nöta in olika arbetsmoment som är värdefullt när man är grön inom ett nytt yrke.
Efter ett tag fick jag på det bygge ganska så mycket fria händer att utforma mitt arbete och lösa de problem som ev kunde uppstå. Kände att jag växte

Trivdes på ett sätt på den firman även om jargongen bland kollegor och chefer kunde vara hård vilket jag inte var direkt van vid men å andra sidan så försökte jag se det att man kanske "testar" mig. Ibland fick man höra att man gjorde något bra för att i nästa stund vara en "idiot" eller så pratade man över huvudet på mig som om jag inte skulle förstå något alls inom el. Märkligt med tanke på att jag har en lång arbetslivserfarenhet men inte just inom mitt nya yrke. Men man kan ju ha en åsikt utan att kunna el?
Efter ett tag tröttnade jag. Mest för att resorna till och från jobbet sög något enormt. Dessutom hade jag vid det tillfälle delad vårdnad om mitt barn som då var 3 år, ensamstående och kände att det blev väldigt långa dagar på dagis. Att gå ned i tid existerade inte då lärlingslönen var så pass låg.

Jag sökte mig där ifrån och fick ganska så snabbt ett nytt jobb för en mindre firma närmare Stockholm som serviceelektriker. Jag var medveten om att jag inte alls hade samlat på mig så värst mycket erfarenhet. Men jag har alltid varit öppen och ärlig mot dem jag har träffat där jag har berättat om vad jag kan men att jag alltid är villig att lära mig men att jag inte kan jämföras med någon som har 20 års erfarenhet. Chefen för den firma tyckte det lät väldigt bra.
Fick en egen firmabil och i början jobbade jag tillsammans med en kollega för att "komma in i jobbet"
Jag var mån om att berätta för min chef att jag vill att vi ska vara öppna och ärliga mot varandra och att han gärna fick stämma av med mig i början så jag vet om det är något jag behöver ändra i mitt sätt att arbeta el vad det nu kan tänka sig vara. Jodå. Det köpte han också.
Mestadels var vi 2 stycken elektriker på samma jobb och ibland fick jag egna enklare uppdrag. Trivdes som fisken i vattnen och jag fick en känsla att man var nöjd med mig med.
Efter sommarsemestern pratade jag och min chef. "Nu ska vi se till att så småningom få upp din lön" Jag var medveten om att jag hade en provanställning och undrade lite över den då det började närma sig sitt slut.

En dag träffade jag min chef hos en grossist när jag skulle hämta ut material. Vi morsade på varandra och kallpratade en väldigt kort stund. Sedan stack jag iväg till kunden och det jobb jag skulle utföra.
Någon timma senare fick jag samtal ifrån chefen där han förklarade att han tyckte att det inte "funkade" riktigt med mig. Han behövde någon som hade mer erfarenhet än vad jag hade.
På ett sätt köpte jag väl argumentet men tyckte att det var fegt att ta det per telefon när jag bara någon timma innan hade träffat honom öga mot öga. Dessutom hade han några dagar innan sagt att indirekt att nu ska vi satsa på dig. Ställde honom mot väggen och fick inget riktig vettig förklaring till hans agerande.

Det var väl då jag började få upp ögonen hur "skitig" den här branschen kan vara stundtals och att man även stundtals kan behandla folk lite hur som helst. Att man kan säga en sak i ena stunden för att sedan göra en helomvändning i nästa.

Började söka direkt efter nytt jobb och fick inom en vecka kontakt med en ganska så nystartad mindre firma som dessutom låg runt hörnan där jag bodde. Skitbra tänkte jag.
Blev dessutom lovad fast anställning från dag ett. Yes tänkte jag.
Jag kom dit. Vi hämtade ut kläder och nya verktyg till mig. Undrade för mig själv över mitt anställningsavtal men tänkte väl att det kommer vi att skriva under så snart "det blev lite lugnare" För det var ju så mycket jobb som trillade in som han förklarade.
Jag jobbade en vecka tillsammans med en annan kollega. Undrade över mitt avtal men fick inget svar. Tyckte det kändes obekvämt att jobba utan något papper vilken vem som helst kan förstå.
Veckan efter började jag bli smått irriterad och undrade när vi skulle skriva avtal. En dag blev jag akut tvungen att åka hem pga en vattenläcka i mitt hem. Jag han bara skicka iväg ett kort SMS till en av cheferna och fick ok.
På kvällen fick jag ett lång SMS från den andra chefen som tyckte att jag inte bara kunde dra hur som helst och att det var viktigt att jag meddelade mig i så fall. Beskrev vad som hade hänt och att jag tyvärr bara han skicka ett SMS och fick ok på det. Förstod att jag skulle ha ringt i stället.
Jag undrade också över mitt avtal och blev ombedd att komma ned till kontoret.

Fick då veta att "det funkar inte med dig" pga att jag hade bara som han själv sa stuckit hem när det var så mycket att göra. Blev så förvånad och förklarade ännu en gång vad som hade hänt och hur jag tyckte han hade agerat med att förhala avtal m.m. Blev sur och sa att det är lika bra jag slutar på dagen.
Någon lön för de här två veckorna fick jag inte trots att jag sms:ade och försökte ringa vad det är som händer. Vid den här tiden var jag med i facket och fick koppla in dem och fick sedan efter ett par månader ut min lön som jag hade rätt till. Men det tog mycket tid och energi.

Vid det här laget kände jag mig bränd med arbetsgivare som "lovar guld och gröna skogar" men som agerar sedan helt annorlunda. Trots att jag är en person som är öppen och ärlig och där jag berättar om vad jag har gjort tidigare och vilka kunskaper jag har. Har också poängterat att jag tycker det är viktigt att i början ha en tätare dialog så att jag vet om det är något i mitt arbetssätt jag behöver ändra på eller agera annorlunda. Jag har ju trots allt inte så väldigt mycket erfarenhet och är då intresserad naturligtvis. Jag har också försökt visa och komma med egna kreativa lösningar. Vissa firmor har jag utan att tveka ställt upp på övertid så även helger när ett projekt börjar närma sig slutet och tiden inte räcker till. Jag har också fixat och trixat med föräldrar och numera sambo som har fått vara hemma med dottern om hon har varit sjuk och jag känt att "just nu är det svårt att VABBA"
Sjukt att känna så. Ett sjukt barn vill ju ha sin förälder nära när man är ynklig och dålig. Men sådan är jag. Jag ställer upp och känner ansvar.

Jag önskade jag kunde säga att det tog slut och att jag hade bara otur med de först firmorna men tyvärr så har det fortsatt i samma anda om inte värre ibland. Att hoppa runt bland olika firmor har ju gjort att jag inte får någon kontinuitet och chans att få lära mig yrket och framför allt utvecklas som elektriker som jag vill.

Jag är inte en person som ger upp i första taget. Jag är inte heller lat av mig. Klagar inte i onödan och ställer upp om jag kan. Jag försöker också lyssna på de som har mer erfarenhet än jag själv och vara lyhörd och tar till mig kritik. Jag tycker själv att jag inte göra några fula eller dåliga jobb utifrån den kunskap jag har och blir då väldigt förvånad när sedan vissa arbetsgivare tycks kunna agera i princip hur som helst.

I dagsläget är jag sedan någon vecka utan jobb. Jag tror jag har avverkat ca 6st firmor och mitt CV börjar inte se bra ut kan jag tycka. Det har nu gått så långt att jag faktisk har valt att lägga mina planer på att bli elektriker på hyllan för gott. Inte för att jag inte kan något utan för att jag har ledsnat totalt på den här branschen hur vissa arbetsgivare agerar. Man säger att branschen behöver få in "nytt ungt blod" men att det tar tid att bli en bra, duktig elektriker verkar inte någon ha tålamodet till. Alla har vi varit nya i yrket och vet att det tar tid att få upp fart och veta hur man ska lösa ett problem om man inte har ställts inför det så ofta

Det blev ett långt inlägg och kanske blev det ett sidospår till den anonyma personer som gjorde det första inlägget här inne.
Följande användare sa tack: Michell Martic

Be Logga in eller Skapa ett konto ansluta till konversationen.

21 okt 2013 09:54 #7 av Fredrik Morin
Min erfarenhet av yrket är att det är svårt att få jobb. Jag jobbade innan på en firma som hadde kontrakt med en fabrik om att koppla skåpen i deras maskiner. När chefen på fabriken blev utbränd förlorade jag och 2 kolleger jobbet då vi var anställda för ett stort projekt som helt plötsligt inte nån tog tag i. Jag saknar firman för det var alldrig några problem med varesig verktyg eller material. Jag blev utskickad på en ventilationsanläggning och saknade en ordentlig mätare och ringde chefen " varför har du inte det då??? Köp en då !!" Så var det så att mina arbetsbyxor sprack och det var inga problem att köpa nya. Chefen tyckte att jag skulle ta 2 tröjor och ett par nya skor när jag endå skulle köpa nytt.. vilket jag nästan fick dåligt samvete för. När jag som lärling fick diskutera och fick in chefen på mitt spår under en kontorsrenovering så fick jag visa att jag visste vad jag jorde. Jag fick i princip fria händer. Kunde även skickas ensam på mindre jobb.

pysslar med lite allt möjligt :)

Be Logga in eller Skapa ett konto ansluta till konversationen.

Sidan laddades på: 0.048 sekunder

Senaste foruminlägg