Eventuella överledningar till jord ger sig tillkänna direkt.
Underlättar vid felsökning iom att man kan spänningsmäta till jord.
Och ett ELV-system som inte uppnår villkoren för SELV eller PELV p.g.a. närhet till nätspänning på ett eller annat sätt blir då istället FELV och bör därför ha samma typ av jordningssytem.
Om spänningen används för styrsystem av en maskin kan en fördel med att inte jorda någon pol vara att maskinen självstartar om det finns ett jordfel före startknappen och det tillkommer ett jordfel efter startknappen.
En annan fördel kan vara att maskinen inte går att stänga av om ett dubbelt jordfel blockerar stoppknappen.
Om man vill förhindra ovanstående kan man jorda ena polen, Den andra polen avsäkrar man och lägger start- och stoppfunktioner i denna pol. Om det senare blir ett jordfel i start- eller stoppkretsen så löser säkringen och man förhindrar härigenom självstart. Om det är en skyddsklenspänning har man nu gjort en PELV-krets.
En viktig orsak till att man brukar göra på det sättet är att det faller sig naturligt att minusjorda någotsånär modern elektronik.
Alla basstationer för mobiltelefoni kör t ex med minusjordad 24 V-matning.
Men det finns olika praxis i olika branscher, det fasta telenätet arbetar med plusjordad 48 V och likaså all utrustning i svenska rundradio- och TV-sändare.
Jag har råkat på utrustning för trygghetslarm, interntelefon mm i servicehus som matas med mittpunktsjordad 48 V.
Was man sich nicht erklären kann, sieht man als Überspannung an.