Ik3 max?

Har mättupp följande med Eurotest
Z-Line
Z: 0,78
Isc_ 294 A
R: 0,78
x1: 0,03
sys: TN/TT

Vad ska jag skriva på skylten som placeras vid centralen?

Ik3max =
Zför =

Då ska jag kolla hur man mäter Ik2 med instrumentet... Tack Bo.

Du mäter Ik2 på samma sätt som Ik1 i centralen med skillnaden att du tar mätspetsarna mellan två faser istället för mellan fas och noll, instrumentet iställt på Zline. Enl. tidigare tar du uppmätt värde Ik2 och multiplicerar med 1,15 och får Ik3. Detta skall med marginal vara mindre än godkännandet på exvis dina dvärgbrytare typ 6kA(6000A)

Lars Skoog skrev: Du mäter Ik2 på samma sätt som Ik1 i centralen med skillnaden att du tar mätspetsarna mellan två faser istället för mellan fas och noll, instrumentet iställt på Zline. Enl. tidigare tar du uppmätt värde Ik2 och multiplicerar med 1,15 och får Ik3. Detta skall med marginal vara mindre än godkännandet på exvis dina dvärgbrytare typ 6kA(6000A)

Ibland är det för enkelt... Har bara mätt Ik1max sista 12 åren... kanske helt i onödan... men instrumentet har inte gnällt...
Men dom olika

Yes. Jag har lyckats

1,23 kA
Z:0,33

Mätte mellan 2 faser.

Alltså får jag ut Ik3 max genom att.

1,23 * 1,15 =1,4145

Ik3 max = 1,4145

Tänk på att detta är uppmätt värde. Impedansen varierar ju beroende på hur hårt hsp-trafon belastas. Därav också Ik3. Man ska dimensionera med marginal om 1,5

Stämmer det här?

¤Ik1 kan man ta ggr 2 för att få ett ungefärligt värde på Ik3.

¤Ik2 skall man ggr med 1.15 för att få Ik3.

¤Uppmätt värde på förimpedansen skall man ggr med 1.5 för att vara på säckra sidan vid en dimensionering.

¤För att kolla om man har rätt säkring till tex en grupp skall man dela Ik1 med 1.5 för att vara på säkra sidan vid en dimensionering.

Jag har ett problem skall byta elcentral hemma och när jag mäter förimpedansen med installations provaren så ligger värdena på L1-PEN 0,6-0,8ohm L2-PEN 0,8-1,2ohm L3-PEN 1-2ohm
Hur kan det komma sig att det ligger så ojämnt och att det varierar så mycket, lite kan jag köpa men så här mycket?
Det är ju omöjligt att få till en schysst dimensionering. Har pratat med elleverantören dom har kollat anslutningar osv och fixat dom så att det skall vara ok. Men det är fortfarande kasst. Kan det vara fel på trafon eller? någon med erfarenhet som har lite koll

Jag tror inte att det är mätfel jag har minst mätt 10 ggr alltid samma fas alltid samma skillnad fast värdena varierar mellan dom siffrorna jag skrev. + att mätinstrumentet säger ju till om den känner att spänningen försvinner. Jag har mätt olika tider på dygnet. Pratat med elleverantören men det känns som dom inte vet vad jag menar dom har heller inte kunnat säga vad för förimpedans det skall vara. Men dom skulle återkomma nästa vecka och någon skulle se mer på det. Men tveksamm om dom kommer fram till något för det känns som att dom inte riktigt är med på vad jag menar. Jag har ju mätt med ett instrument för över 11000kr och kan man inte lita på det så känns det väldigt konstigt. Jag tänkte att det kanske kan vara fel på trafon eller kan den vara överbelastad. Lindningar i motorer och generatorer kan ju få dåliga värden även om dom oftast märks lite kraftigare på ohmtalet.

Väcker liv i denna tråden.

Jag har mätt upp en central med eurotestern och fått följande värden:
Z:0,43
Isc:934

Så för att beräkna Ik3 så behöver jag säkerhetsfaktorn 1,5?

934*1,15*1,5=1,6kA

Är detta korrekt?

Nu är jag inte riktigt bekant med hur instrumentet redovisar sina värden så därför frågar jag:
Z-vad? Är det L1-L2 eller L1-N?
I_sc-vad? Är det I_k1 eller I_k3?

Kan vara intressant att visa var de 1,15 kommer ifrån.
Jag har fått för mig att Ik1 är i samma storleksordning som Ik3 i ett direktjordat nät.

När jag tänker på det rent logiskt så får jag det till följande:

I_k3 beräknas med U_f (230V) dividerat med Z_L1.
Spänningen baserar jag på att det är ett symmetriskt fel som ger största strömmen. Vid ett symmetriskt fel så har jag en neutralpunkt i feländan av kabeln. Således har jag spänningen 230V och impedansen av enbart en fasledare. Jag har alltså ingen returström eller impedans från en returledare att ta hänsyn till.

I_k2 beräknas med U_h (400V) dividerat med Z_L1 + Z_L2. Eftersom det är ett tvåfasigt osymmetriskt fel utan hjälp av återledning i tredje fasen så får vi räkna med 400V.

I_k1 beräknas med U_f (230V) dividerat med Z_L1 + Z_N. I många fall är Z_L1 samma som Z_N, men det förutsätter att returledaren har samma impedans som fasledaren (samma eller motsvarande dimension). Har de samma impedans så säger det sig själv att man kan beräkna Z_L1 + Z_N som 2 * Z_L1, men om detta inte är samma så blir det ju fel.

Detta säger mig att det vanligaste, om vi har samma impedans i returledaren, är att I_k3 borde vara 2 * I_k1. Om vi inte har samma impedans i returledaren som i fasledaren så borde I_k1 vara mindre helt enkelt. Det borde ge det generella sambandet I_k3 ≥ 2 * I_k1.

I_k3 behöver sedan justeras med en säkerhetsfaktor för att ta hänsyn till att den ström du beräknat eller den impedans du mätt upp kanske inte riktigt är den högsta ström som kan gå i ledaren. Det finns säkert förutsättningar som kunde varit annorlunda än då du mätte som gör att den ström som kan gå i ledaren i värsta scenariot behöver justeras upp lite granna.

I_k1 behöver också justeras. Detta eftersom säkring ska lösa även då ledarna är fullt belastade. När de är fullt belastade så stiger ledarens resistivitet varpå strömmen minskar. Däremot så är det inte troligt att ledarna är fullt belastade då du mäter upp impedansen.

Och avanpå allt detta så är det ibland så att I_k1 faktiskt kan vara större än I_k2 och I_k3 om vi är väldigt nära transformatorn. Om man tänker efter så är det ju så att om vi har en kortslutning direkt på transformatorn så har vi ingen returledare för I_k1-felet heller. Precis som för I_k3-felet. Skillnaden är dock att vid ett I_k1-fel så är transformatorns, och därmed överliggande näts, kortslutningseffekt (S_k) koncentrerad mot en fas (inte all effekten då den är begränsad av hur mycket kraft som kan överföras till en fas från ett ben i kärnan) medans vid ett I_k3-fel så är effekten fördelad på tre faser. Den sammanlagda effekten som går ut vid ett I_k3-fel är alltså större, men om den totala effekten bara är mer än en tredjedel för ett I_k1-fel så kommer strömmen, per felande fas, att vara större för ett I_k1-fel. Risken för detta minskar dock ganska fort då vi lägger på impedansen från ledarna i takt med att vi rör oss bort från transformatorn. Detta eftersom vi för ett I_k1-fel lägger på minst dubbelt så mycket impedans per meter ledare vi lägger till som för motsvarande I_k3-fel. Bara en fotnot kanske.

Om vi tittar på det hela genom symetriska komponenter

Plusföljd; Z1
Minusföljd; Z2
Nollföljd; Z0

E är drivande fasspänning

Trefasfel: Ik = E/Z1

Tvåfasfel Ik = j * (rot(3) * E)/(Z2 + Z2)

Enfasfel Ik = 3E/(Z1+Z2+Z0)

Om Z1=Z2=Z0
så blir en och trefasfel lika stora medan tvåfasfel blir rot(3)/2 av detta värde, som formler i tidigare inlägg.

(Elkrafthandboken 1)

Jag tror inte att det går att säga att sambandet Ik3 är större/lika med 2 ggr Ik1 är något som är generellt. Jag vill mena (efter konsulterat böckerna) att Ik1 i direktjordade nät ligger någostans mellan Ik2 och Ik3 kanske till och med högre ibland vid låga Z0.

Matematiskt så stämmer det som du skriver Mikael, men jag vill ändå ha det till att i praktiken så utgör transformatorns impedans bara en liten del av den totala impedansen. Ur ett distributionsperspektiv så kan I_k-arna variera som du beskriver, men ur ett konsumtionsperspektiv där punkten av intresse i princip alltid föergås av en del kabel så torde Z₀ vara i princip minst dubbelt så stor som Z₁. I_k1 ska passera tre punkter vilka bidrar med sin impedans: Transformator lindning (med överliggande näts bidrag), fasledarens ledningsimpedans samt returledarens ledningsimpedans.
I_k3 behöver passera fyra punkter: Transformatorns lindning samt fasledarens ledningsimpedans och samma väg tillbaka fast genom en annan fas. Om vi dock beräknar U_E/f som E / 3^1/2 så behöver vi inte ta hänsyn till returströmmen (i princip så blir impedanserna = transformatorns lindning adderat med fasledarens impedans) och kan således använda U_E/f / Z_L1 för att beräkna I_k3.

Av det faktum att vi har samma drivande spänning, men i princip dubbelt så stor impedans, för I_k1 som för motsvarande I_k3 så borde vi därmed ha dubbelt så stor kortslutningsström för ett trefasigt fel som för ett enfasigt. Men detta förutsätter att vi är en bit från transformatorn, men det är vi som oftast i en kundanläggning för konsumtion på LSP.
Men detta blir dock mindre och mindre sant desto närmare transformatorn vi kommer eftersom impedansen för I_k1 minskar med an faktor av 2 i relation till I_k3, i princip (inte HELT sant)
I_k1 beror alltså på Z_T + Z_L1 + Z_N. På detta ska det tilläggas att transformatorn bidrar med ca 10-20mΩ (om vi säger att det kanske är en trafo på mellan 315-800kVA) och ledningarna med kanske 100mΩ (20 + 100 + 100).
Motsvarande för I_k3 blir bara Z_T + Z_L (20 + 100).
Så som jag tänker så generaliserar jag ganska mycket, men för en konsumtionsanläggning på LSP så ligger generaliseringen med I_k3 ≥ 2 * I_k1 väldigt, väldigt nära sanningen.
Ska vi va riktigt noga så ska vi lägga till de komplexa komponenterna av varje delimpedans i beräkningarna också, men genom att bara addera beloppen så får vi en liten marginal på köpet.

Det jag egentligen försöker få fram är nog att Z₁ = Z₂ = Z₀ kanske är troligt i takt med att vi rör oss bort från transformatorn.