Jag var på en kurs i beräkningsprogrammet
EL-Vis igår. Kursledaren där menade på att man i princip kan beräkna spänningsfallet först. För om man klarar detta då klarar man i 99% av fallen med automatik både belastningsförmågan samt utlösningsvillkoret!
Enligt honom så ska man alltid använda sig av Max spänningsfall = 2% (3fas ledningar) då man gör beräkningar för att vara på den säkra sidan.
SS 436 40 00 utg. 2 (Elinstallationsreglerna) 525 (sidan 191) skrev:
525 Spänningsfall i abonnentanläggningar
ANM – Normalt bör spänningsfallet i installationen inte överstiga 4 % av den nominella spänningen. Större spänningsfall kan accepteras för motorer under start och för utrustning med hög inkopplingsström.
SS 436 40 00 utg. 2 Bilaga 6D (Sidan 318)
Enligt denna tabell så får en 1,5mm² bara vara 35m (70m delat med 2 för enfaslast) om den maxas (10A).
Nu är det väl sällan man behöver räkna med att en vanlig 1,5mm² matning verkligen drar 10A i belastning. Men om man tex drar till ett uttag för en tvättmaskin som drar 8A så kan den matningen max vara 47M.
Detta är ju sällan något problem om man håller sig till bostäder. Men inom industri/kontorsmiljöer osv så är det inte omöjligt att kablarna blir 50M.
Vi kan mao skrota alla avancerade beräkningsprogram och bara låta spänningsfallet vara dimensionerande så klarar vi automatiskt Belastningsförmåga och Utlösningsvillkort?