Äldre standard för färger på kablar?

Hej!

Undrar om någon här vet vart man kan hitta information om äldre standarder för färgmärkning på Lågspänningskablar. Typ med årtal osv..

Tack på förhand!
Mvh Jacob (Elektrikerstudent)


(Moderatorer får säga till om detta kanske borde ligga under "Elhistoria")

De stora tillverkarna borde kunna hjälpa dig, Ericsson och de där =)

Vad är det som du är på jakt efter?
När de kom med märkning av L1,L2,L3 eller färgerna?

Tack!

Det jag vill ha, om möjligt, är en komplett lista med årtal och färgmärkning för varje ledare (L1,L2,L3, Jord, nolla, tändtråd, mellantråd)

Ronnie Lidström skrev: Kravet på att isolerad skyddsledare ska vara röd (som var standard för jord innan gulgrön) kom 1960 (I §20 KFS 1960 Nr 8 )

1a Maj 1968 kom kravet på att skyddsledare ska vara gulgrön. (röd fick användas under en övergångsperiod fram till 1972)

1990 kom krav på att PEN-ledare ska vara gulgrön med blå tillägsmarkering i ändarna.

Vet tyvärr inte när kravet på Blå neutralledare kom (kanske någon annan vet?)

Färgmärkningarna på fasledarna (och neutralledaren också förr) valde elbolagen själva. Så det kunde vara lite olika "standard" beroende på var i landet man befann sig.

Mitten av 1990-talet någon gång ändrades standard för faserna från Svart, Brun, Vit till Brun, Svart, Vit (och sedan Grå)

Supertack! Väldigt nära det jag sökt efter!
Men som sagt, någon som vet något om neutralledaren?

Ronnie Lidström skrev: Vi får nog snällt vänta tills Per Wendt vaknar

Jag flyttar denna tråd till kategorin "Elhistoria"

haha nu vart inläggen lite omlott

Gör så! var lite osäker på hur jag skulle göra...

Jacob Henriksen skrev:

Ronnie Lidström skrev: Kravet på att isolerad skyddsledare ska vara röd (som var standard för jord innan gulgrön) kom 1960 (I §20 KFS 1960 Nr 8 )

1a Maj 1968 kom kravet på att skyddsledare ska vara gulgrön. (röd fick användas under en övergångsperiod fram till 1972)

1990 kom krav på att PEN-ledare ska vara gulgrön med blå tillägsmarkering i ändarna.

Vet tyvärr inte när kravet på Blå neutralledare kom (kanske någon annan vet?)

Färgmärkningarna på fasledarna (och neutralledaren också förr) valde elbolagen själva. Så det kunde vara lite olika "standard" beroende på var i landet man befann sig.

Mitten av 1990-talet någon gång ändrades standard för faserna från Svart, Brun, Vit till Brun, Svart, Vit (och sedan Grå)

Supertack! Väldigt nära det jag sökt efter!
Men som sagt, någon som vet något om neutralledaren?

Kan meddela att exakta årtalet för standarden för faserna Brun, svart, grå kom 1994

Identifiering av PEN-ledare


SIND-FS 1985:1
Definitionen PEN-ledare, jordad ledare som har
gemensam funktion som skyddsledare och nolledare,
infördes genom starkströmsföreskrifterna. I äldre
föreskrifter benämndes PEN-ledare oftast som gemensam
noll- och skyddsledare (huvudnolla). I varje
kopplingsutrustning ska ingående PEN-ledare i
huvudströmbana vara enkelt urskiljbara genom form, läge,
märkning eller färg.

SIND-FS 1988:1
Den 1 juli 1990 infördes krav på färgmärkning av
isolerad PEN-ledare som i hela sin längd ska vara märkt
med färgkombinationen grönt/gult. PEN-ledaren ska vid
ledarändarna ha ljusblå tilläggs-märkning.
Två undantag förelåg dels för;
1. PEN-ledare i hängspiralkabel,
2. isolerad PEN-ledare i mantlad ledning med
likafärgade, dock inte ljusblå, isolerade ledare.
Isolerad ledare, använd som PEN-ledare, i sådan
ledning ska märkas vid ledarändarna med
färgkombinationen grönt/gult tilläggsmärkt
ljusblått.
Det fanns inget hinder mot att den koncentriska ledaren,
använd som PEN-ledare, märks med färgkombinationen
grön/gul med tilläggsmärkning ljusblått.
Tilläggsmärkning ska utföras så att såväl grön/gul som
ljusblå märkning klart framgår.
Om vid en förändring eller utökning av befintligt
ledningssystem, t.ex. vid nytillkommen avgrening från
befintlig huvudledning, anläggning kommer att innehålla
både ledningar med grön/gul PEN-ledare med ljusblå
tilläggsmärkning och ledningar med PEN-ledare som har
annan färg bör detta anges vid ledningarnas central.

ELSÄK-FS 1994:4
Den 1 juli 1994 infördes det tredje undantaget för kravet
på PEN-ledarens isolering. Undantag förelåg för PENledare
om
3. PEN-ledaren utgörs av den koncentriska ledaren
i plastisolerad, plastmantlad kabel med
koncentrisk ledare.

ELSÄK-FS 1994:7
Definitionen på PEN-ledare korrigerades, genom
starkströmsföreskrifterna till jordad ledare som har
gemensam funktion som skyddsledare och
neutralledare.
Isolerad PEN-ledare ska märkas grön/gul efter hela sin
längd och dessutom ljusblå i ändarna. Bara ett undantag
förelåg för PEN-ledare i hängspiralkabel.
Föreskriften trädde i kraft den 1 maj 1996 men fick
tillämpas i fråga om starkströmsanläggnings utförande
redan från och med 18 juli 1994.

ELSÄK-FS 1999:5
Definitionen av PEN-ledare var oförändrad samt att
isolerad PEN-ledare ska märkas grön/gul efter hela sin
längd och dessutom ljusblå i ändarna.
Föreskrifterna angav fyra undantag för identifiering av
PEN-ledaren; del undantag 1, 2 och 3 samt:
4. PEN-ledare som utgörs av enledarkabel i
huvudströmbana, t.ex. samlingsskena mellan
krafttransformator och närmaste
kopplingsapparat, får märkas enbart vid ändarna
med grönt/gult och ljusblå tilläggsfärg.
Koncentrisk ledare ska ha ljusblå tilläggsfärg eller märkas PEN.
Föreskriften trädde i kraft den 1 januari 2000.

ELSÄK-FS 2004:1
Föreskriften saknade definition av PEN-ledaren. PENledare
definierad i SS 436 40 00, utg. 1, som jordad
ledare som har en gemensam funktion som
skyddsledare och neutralledare.
Enligt standarden ska isolerade PEN-ledare märkas med
grönt-och-gult efter hela sin längd och dessutom med blått
i ändarna. De fyra undantag för identifiering av PENledare
gällde fortfarande men tilläggsfärgen ljusblå var
ändrad till blå.
Föreskriften trädde i kraft den 1 juli 2004.

ELSÄK-FS 2008:1
Föreskriften definierade PEN-ledare som:
en direktjordad ledare som har gemensam funktion
som skyddsledare och neutralledare.
Föreskriften trädde i kraft den 1 oktober 2008.
Standarden SS 436 40 00, utg. 2, definierade PENledaren
som: ledare som har en gemensam funktion
som skyddsjordsledare och neutralledare. Standarden
definierade skyddsjordsledare som: skyddsledare som är
avsedd för skyddsjordning.
Standarden angav också att isolerad PEN-ledare ska
märkas grönt och gult efter hela dess längd och dessutom
med blått i ändarna.
Mantlade enledarkablar och isolerade ledare som är
utförda enligt tillämplig standard och som inte finns
tillgängliga med isolering med färgmärkningen grönt och
gult får användas som PEN-ledare om en märkning med
färgkombinationen grönt och gult samt en blå
färgmärkning finns där ledaren ansluts.
Identifiering genom färgmärkning eller annan märkning
fordras inte för:
 koncentriska ledare i kablar
 oisolerade ledare där en permanent märkning inte är
möjlig p g a yttre påverkan, t ex aggressiv atmosfär
och föroreningar
 luftledningar.
Identifiering genom färgmärkning fordras inte för ledare i
platta flexibla kablar utan mantel eller kablar som har
isolering som inte kan infärgas, t ex mineralisolerade
kablar. För dessa kablar gäller att parter som används
som PEN-ledare ska förses med relevant färgmärkning
där de ansluts.

Fick man verkligen använda Grön som fasledare 1979?

Hade för mig att Gul och Grön fas-ledare förbjöds, för att förhindra förväxling, i samband med att gulgrön jordledare infördes?

Enligt föreskriften KFS SEr A nr1-1968 §20 gällde:
I gruppledning eller i huvudledning ingående isolerad särskild skyddsledare skall vara märkt med färgkombinationen gult och grönt, till undvikande av förväxling med strömförande ledare.
Ledare märkt med färgkombinationen gult och grönt får användas enbart som skyddsledare.

Enligt SS-EN 60204-1, utgåva 3, avsnitt 13.2.4 Identifiering med färg gäller:
Av säkerhetsskäl bör färgen GRÖN eller färgen GUL inte användas där det finns risk för förväxling med tvåfärgskombinationen GRÖN-OCH-GUL.

Föreskrifterna har alltså inte något förbud att använda någon av färgerna GRÖN eller GUL.
Maskinstandarden avråder dock från att använda någon av färgerna GRÖN eller GUL.

Den äldsta standarden jag kan finna (där färgen nämns) är SEN 18 (Svenska Elektrotekniska Normer, normblad 18), upprättad 1936 och innehöll normer för 20 ledningstyper för gummiisolerade ledningar, omarbetad 1940.

"Vid flerledare skola de olika ledningsparternas yta ha olika färg, nämligen:

vid 2-ledare: grå och svart
vid 3-ledare: grå, svart och röd
vid 4-ledare: grå, svart, röd och blå
vid 5-ledare: grå, svart, röd, blå och svart
7-ledare och flera ledare: en svart märkledare i varje lager, de övriga grå"

"Definitioner: skyddsjordningsledare= den i en ledning ingående blanka ledare som är avsedd för skyddsjordning"

Står inget om nolledare.

Jag har inte själv de kompletta normerna tyvärr, detta är citerat ur en elektroteknisk handbok från 40-talet.

Svenne Eriksson skrev: Fick man verkligen använda Grön som fasledare 1979?

Hade för mig att Gul och Grön fas-ledare förbjöds, för att förhindra förväxling, i samband med att gulgrön jordledare infördes?

Det har inget att göra med grön/gul som ersatte röd under perioden 1968-70. FK i färgerna gul och grön stoppades i tillverkningsledet i slutet av 80-talet och sen användes lagren upp, därför förekommer de in i 90-talet precis som Patrik nämner.

Ett fall jag känner till där man har många förvirrande färgkoder i samma anläggning gäller ett bygge som pågick 1969-76, dessutom med strikt 5-ledarsystem som inte var så vanligt då.

I etapperna 69-72 förekommer EKKJ/FKKJ/AKKJ med färgerna röd-svart-grön-grå och röd-svart-grå-blå.
Här har pga olika konsulter, arbetsledare, montörer uppstått en otrolig blandning där nollan varierar mellan grön-grå-blå det enda säkra är L1-röd L2-svart. Dessutom har man även använt grön/gul till annat än jord i EKK/EKKL där man tyckt det passat enligt tänket från tiden före och runt 60-talet.

I etapperna 72-76 har nummermärkning 1-4 slagit igenom och även har det då entydigt använts 4 som nolla.
Dessutom korrekt hantering av grön/gul i klenare kablar.