Re: Hur gör ni en förimpedans mätning?

Torbjörn Forsman skrev:

Bo Siltberg skrev: Man gömmer den i en gul plastlåda som det står Megger på.

Begreppet utlösningsvillkor är jag inte helt hundra på map ursprung och betydelse, men den allmänna tolkningen verkar vara att den endast handlar om L-PE. Men fel mellan L-N/L-L kan ju också indirekt innebära personfara, så dessa strömmar ska frånkopplas, dock inte nödvändigtvis lika snabbt.

Jag är nog av åsikten att utlösningsvillkoret syftar på kortslutning mellan normalt strömförande ledare (alltså L-N och L-L). Begreppet utlösningsvillkor används ju även i icke direkt jordade högspänningsnät där överströmsskydd och jordfelsskydd är helt olika saker, och ett jordfel aldrig kan ge så hög felström att överströmsskyddet bryr sig om det.

411.3.2.1
Vid ett fel med försumbar impedans mellan en fasledare och en utsatt del eller en skyddsledare i en strömkrets eller inom en apparat ska en skyddsapparat automatiskt frånkoppla matningen till fasledaren inom den tid som fordras enligt avsnitt 411.3.2.2, 411.3.2.3, 411.3.2.4.

Bo Siltberg skrev: Begreppet utlösningsvillkor är jag inte helt hundra på map ursprung och betydelse, men den allmänna tolkningen verkar vara att den endast handlar om L-PE. Men fel mellan L-N/L-L kan ju också indirekt innebära personfara, så dessa strömmar ska frånkopplas, dock inte nödvändigtvis lika snabbt.

Christer Djerf skrev: Nätförstärkning kan du kräva när variatonerna avviker från värdena i SS 50 160. Där säger man bl.a. :

"Under normala driftförhållanden, undantaget perioder med spänningsavbrott, bör spänningsvariationerna
inte överstiga ± 10 % av den nominella spänningen Un
.
Vid elförsörjning av områden som inte är förbundna med stora sammanhängande elnät eller för
elnätanvändare i särskilt avlägsna områden bör spänningsvariationerna inte överstiga +10 % /-15 % av Un
.
Elnätanvändarna bör då informeras om detta.


Det har således inte enbart med förimpedansen att göra utan spänningsfallet är ju en funktion av totala slingimpedansen och belastningsströmmen.

Torbjörn Forsman skrev: Finns det inte dessutom någon EN-standard som reglerar elkvalitetsfrågor? Den bör ju i så fall numera vara minst lika bindande som en SS-standard.

Fredrik Åsbrink skrev: Förlåt för kanske dumma frågor men vill verkligen förstå detta ordentligt nu.

Exempel 1: Jag är hos en kund som vill att jag drar ut en ny 1,5 mm kulo för att sätta upp ett nytt vägguttag och koppla in den på exempelvis en C10.
Ska jag då alltså mäta upp förimpedansen på inkommande i centralen, för att sedan kunna räkna ut om jag kan sätta en C10 till den tänka gruppen? Sedan kan jag kontrollmäta igen i uttaget för att då se att jag verkligen klarar utlösningsvilkoret? Eller mäter man bara upp förimpedansen när man ska dimensionera en ny anläggning, eller vid byte av central?

Behöver jag inte ta hänsyn till alla andra grupper i centralen (eftersom jag mäter inkommande)? Eller behöver jag inte ta hänsyn till detta alls för att det redan är inräknat i "1,5".

Exempel 2: Kund klagar på säkringen går ofta och har hört talas om att man ju kan sätta en 13A säkring istället! För det har grannen gjort och det fungerar utmärkt!!
Ska jag då mäta upp förimpedansen längst bort i gruppen för att kunna räkna ut om detta är godkänt?

Fredrik Å skrev: Okej, kanon tack för fina svar!
Undrar dock, mäter man förimpedansen bara för utlösningsvillkor?

Eller används det också för att räkna på belastningsförmågan i ledaren? Eller är det "vanlig" impedans man mäter då? Tänker dels på ensamma ledare men också om man har flera i samma rör.
Det finns ju iofs redan föreskrifter på hur många strömbärande ledare man får ha i ett exempelvis 16 rör, men skulle man då kunna räkna på det om man skulle behöva få ut fler ledare i redan befintlig anläggning? Typ för att rädda en installation där någon okunnig har dragit (som vi kallar det) Trenfas (två eller tre grupper på samma nolla)? Och kanske framförallt, hur skulle man räkna då?

Tack igen!